Nu har Frans fattat galoppen

och räddat mig ut ur hörnet. Jag stod och strök kläder, sorterade upp dem i högar som jag brukar och sedan meddelade jag att det fanns kläder att hämta. Frans kom ner och blev snopen, för det fanns inga kläder till honom. Jag sa inget, men efter en stund kom han ner och hade kollat i tvättkorgen, efter sina favoritbyxor och frågade om jag visste var de var.

Jag förklarade lugnt att jag hade sorterat undan dem, för att han inte skötte om sina kläder och sin garderob. Jag förklarade vidare att jag inte ville tjata om det och vara arg, så lösningen för mig var att ta bort hans kläder.Då behövde jag ju inte vara arg på honom, för att inte han skötte om sina kläder och garderoben.Jag berättade att han kunde köpa den tjänsten av mig om han ville och att jag skulle ta samma pris som kemtvätten och att han då fick kasta och göra vad han ville med sina kläder, för då hade han betalat mig för mitt arbete. Han fick i uppgift att ringa kemtvätten och kolla priser.Jag förklarade att jag kunde ge mängdrabatt och att det inte var så vanligt att kunna lämna in kalsonger och strumpor på tvätt, men att vi kunde komma överens om ett pris:-))

När han pratat med kemtvätten kom han raskt ner till mig och frågade vad han kunde göra för att jag skulle sköta om hans kläder igen. Tillsammans hittade vi en lösning som vi bägge kunde vara nöjda med och nu tror jag att det kommer att fungera. Jag ställde en motfråga: - vad tycker du är rimligt för att du ska få tillbaks kläderna? och sedan accepterade jag allt han föreslog:-))

Nu känner jag mig mycket gladare och lyckligare för jag avskyr verkligen att vara inmålad i ett hörn.

Ibland vill man spy galla över människor som bor i en ankdamm

Vår mycket efterlängtade storasyster Jossan har varit här denna vecka eftersom hon har sportlov nu.Hon har haft praktik i 6 veckor och då fick hon flytta sportlovet och vi har verkligen haft det mysigt. Jag har fått tanka upp mig på henne igen:-) När hon inte finns nära saknar jag henne otroligt och det hjälper inte att bara prata på telefon.

Vi har fixat balklänning, en röd snygg klänning inför skolbalerna nu när hon äntligen ska ta studenten. Vi har varit på stan, fikat gott och pratat mycket om allt och ingenting.Vi har slöat och läst böcker tillsammans och lagat mat ihop och jag har verkligen försökt att ta till vara dessa dagar då jag fått rå om henne.

Vi har varit i ett naturreservat och åkt en skidtur idag, med grillning och annat trevligt. Det jag förundras över fortfarande är att ungarna väcker uppseende när de åker längdskidor. Som om det vore speciellt? De har ju åkt sedan de kom och Jossan är ju en skicklig skidåkare, både på längden och tvären, uppfostrad som hon är i en av Jämtlands skidklubbar (som hon även tävlat för), liksom övriga tre. Är det deras fördomar om hur afrikaner ska vara? Är det onaturligt för svarta att åka skidor?

Folk hejar,kommenterar, som om vi vore döva och inte fanns och idag störde det verkligen mig. Vet människor fortfarande inte att det finns familjer som bildas genom adoption? Förstår inte människor att det inte beror på hudfärg om man kan förvärva den färdigheten? Det beror ju bara på om man ges möjligheter att utöva det liksom alla andra färdigheter vi kan tillägna oss.

Ibland blir jag bara trött på myter och fördomar och idag skulle jag vilja slå något hårt i huvudet på några av skidåkarna. De gav så tokiga kommentarer så jag funderade till slut om de var födda under en gran i skogen?! När de sedan såg Nora, sken de upp och slutklämmen var i alla fall att det var tur att vi hade fått en egen unge, som kunde åka skidor och som bar arvet vidare.

De såg inte fem andra familjemedlemmar som bleknade över den kommentaren och som blev förstummade över dumheten. Jag tuggade nästan fradga av ilska, men fick inte ur mig ett enda vettigt ord till försvar. Det är sällan jag blir mållös, men det blev jag idag.

När Frans kom åkande upp för en backe till grillplatsen fick han väldigt många goda råd hur han skulle göra.De hjälpsamma undrade från vilket land han var, om han tyckte det var roligt att bo i Sverige och hur många gånger han åkt skidor? Först tilltalade de honom på engelska, frågade de Jossan om hon var hans mamma och hur det kom sig att de åkte skidor:-))

Om det inte var för att vi var väldigt hungriga och redan hade åkt långt,(drygt en mil) hade jag stuckit därifrån. De dumma kommentarerna vi mötte från olika människor förstörde i alla fall min skidtur. Det är tur att bloggen finns så man kan spy ur sig gallan:-)

Frans har fortfarande inte saknat sina kläder, garderoben ser än mer ut som kaos och nu plockar jag ner det tvättade och strukna i flyttkartonger. Funderar på när han ska sakna dem och vad som händer då? Vet inte hur jag ska gå vidare, känns lite som vi målat in oss i varsitt hörn och väntar på att det ska torka, men förhoppningsvis hittar vi någon bra utväg ur det hela, jag förlitar mig på Frans klokhet:-) Jag känner bara att jag inte kan acceptera sättet, som han hanterar det arbete, som jag lägger ner på att sköta om hans kläder. Om han inte förstår när man pratar, tjatar och sedan hjälpts åt att bringa ordning i garderoben, (för att några dagar senare återigen se samma kaos) tar jag till åtgärder, för att tjata gör mig på eländigt humör och då går det ut över hela familjen känns det som. Ni kanske har några kluriga pedagogiska tips till en mamma som målat in sig i ett hörn?

Trött mammas klagosång

Idag har jag tagit fram en stor resväska som jag vikit in sonens rentvättade och ny strukna kläder i. Jag har städat hans garderober, tillsammans har vi sorterat in kläderna och det för ett par dagar sedan. Idag råkade jag kolla in där och då är det återigen ett totalt kaos i garderoberna, med smutstvätt och ren tvätt blandat och alla kläder i total röra.Nu får han klara sig med det han har tills han röjer upp i garderoben och börjar sköta om det han har.

Ett antal gånger har vi gått igenom vad som gäller och jag kan nu konstatera att han skiter i det helt enkelt. Det finns inte i hans värld att man behöver ta hand om sina kläder och jag orkar inte tjata en gång till. Jag undrar hur länge det dröjer innan han kommer att upptäcka detta? :-) När kommer han att sakna sina favoritkläder och hur kommer han att bära sig åt då för att återfå dem ? Fortsättning lär följa......