En ny artikel idag om anknytning i SvD

Jag fortsätter att tipsa om anknytningen eftersom den är så livsviktig för oss människor.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_964665.svd

Idag har det varit en mödosam dag,när jag hållit utbildning,välkomnat en vän från Stockholm samtidigt som jag själv känner mig trött.Hade svårt att somna igår och tankarna snurrade på om vår nästäldsta dotter.Hur kommer hennes framtid se ut? Vad kommer de att finna när vi gör utredningen? Är det ens rätt av oss att hon utreds?Behövs en diagnos?Förändrar det något förutom att hon kommer att ha svårigheter att få sjukförsäkring och annat när hon blir stor.

Förut kändes det rätt men nu är jag mera tveksam igen som jag varit under dessa år.Det kanske är så enkelt att när man har anknytningsproblem och lider av ett stort trauma, att mista familj,kultur och språk händer något i hjärnan på en del? Kanske det är ytterligare terapi hon behöver? Kanske vi verkligen gör henne en stor björntjänst?

Vi har kommit varandra väldigt nära under dessa dagar i Egypten,hon har knytit ihop sig med mig och vi har skrattat och haft så kul tillsammans.Det är som allt var på plats och hon funkade precis som vilken unge som helst.Tänk om vi upptar dyrbar tid för ett annat barn, som bättre behöver den hjälp, habiliteringen kan ge.

Som ni märker är frågorna många och svaren få, som alltid med denna älskade unge!