En dag som varit annorlunda

Idag vandrade vi till habiliteringen och skulle träffa människor från Team 2 som de kallar sig.Vi skulle förbereda Bellas utredning som skall göras om henne och idag var vår uppgift att beskriva hennes styrkor och svårigheter.

Det är svårt att förstå, att vi kanske har ett barn som är ett diagnosbarn och att vi väntat länge med att söka hjälp.Barn som adopteras är det ju svårt att veta vad som är ditt och vad som är datt.För oss har det inte haft någon betydelse egentligen tidigare,men nu när skolkraven skärps och hon blir äldre märks ju svårigheterna tydligare.

De människor som vi träffade skulle dra hennes fall för sitt team om två veckor och sedan kommer vi att få tider när utredningen skall börja,för att det skall bli en utredning stod helt klart efter att vi beskrivit henne och hennes egenskaper.

Det är med sorg vi vandrade dessa steg idag, för jag tycker egentligen inte om att sätta etikett på barn, men för Bellas skull behöver vi idag få hjälp för att veta vilka krav som är rimliga för henne...Det betyder inte att hon är mindre älskad eller att vi stuckit huvudet i sanden vad gäller henne,vi har vetat länge att hon har svårigheter. Hittills har vi alltid lyckats avhjälpa dem men nu när kraven blir större känns det angeläget att veta vart vi skall sätta ribban.

Nu skall man ju ändå leva i nuet och njuta av livet,vilket jag tänker att göra.Idag har jag avnjutit goda semlor:-)