Nu vågar jag mig ut igen

Fortfarande kränkt och med en känsla av otrygghet skriver jag inlägg igen! Jag vill tacka er alla som varit ett stöd under denna svåra tid och jag har bestämt att publicera en del av de gamla inläggen så småningom.

Vi har valt att avvakta processen i Kenya eftersom det råder ett slags krigstillstånd.Jag är ganska harig vad gäller ungarna:-))Vi är alltså fortfarande långt från ett barn till men det blir nog bra när det väl blir.Blir det inget känns det som att vi överlever ändå och får släppa tanken på fler barn.Detta med att få avstå från bloggandet har varit vilsamt, liksom att inte surfa speciellt mycket, vilket gett tid till bokläsande.

Några böcker som jag läst är Alkemisten av Paolo Coelho, Och vet inte vart av Astrid Flemberg- Alcala, Mig äger ingen av Åsa Linderborg.Alkemisten är en favoritbok som jag läser om med jämna mellanrum och de andra två var intressanta människoporträtt.Rekommenderas varmt!

Annars är allt väl,arbetet tuffar på och jag har allt svårare att koncentrera mig på de uppdrag som droppar in för det börjar att bli vår! Solen lyser på den vita snön,ett stort evenemang närmar sig i stan och jag vill vara ute.Jag har nog tänkt att vara ledig under evenemanget men då maken inte kan det utan jobbar under det, blir jag nog rätt ensam i familjen.Förutom två av töserna som också är engagerade i evenemanget i egenskap av körmedlemmar.De skall på genrep i dag en av parkerna och på torsdag är det dags för genrep inför invigningen på arenan.

Sonen är lika yrvaken som jag över att våren håller på att återvända och har svårt att vara inne.Skyndsamt fikar han mellanmål och sticker till hockeyplanen där han spelar hockey med ett gäng grannkillar.Flickorna tränar stämsång och Jossan kämpar på med sin skola,just nu är det samhällskunskapen som det är kämpigt med ,samt att de skall börja att göra en minstudie i ett valfritt ämne som de skall fördjupa sig i under nästa termin.Valfritt för Jossan innebär kamp om vad hon skall välja;Aftonbladet eller Expressen.