från vår första adoptionsorganisation och sa att vi var välkomna med vår ansökan till Kenya.Jag blev som i valet och kvalet,men samtidigt känner jag mig lite sur. När jag pratade med dem förut hade de nog med sökande och då skulle vi få vänta till nästa omgång men det verkade som folk hade hoppat av.Jag såg att de höjt adoptionsavgiften och nu undrar jag lite hur det kommer att se ut via den andra organisationen.
Ska diskutera med maken och visst skulle jag vilja få iväg handlingar nu,men jag blev lite stött i kanten när jag samtalade med handläggaren sist. Vi har ju genomfört våra tidigare adoptioner via dem och alltid rapporterat i tid och varit medlem länge i organisationen.
Den andra organisationen har varit hur gulliga som helst gentemot oss och har vi väntat så här länge kan vi vänta en månad till.Det känns så i alla fall................sårad stolthet är inte att leka med. :-)
torsdag 10 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår fullständigt! Jag är känslomänniska, vilket innebär att jag tenderar att ta besked liknande det från er första organisation som personliga skymfer, bli irriterad och känna "Jaha! Då blir det väl eran förlust då! Pilutta ER!" (fastän det säkert på grund av stolthet har krånglat till det hela för mig ibland).
Jag är stark förespråkare av magkänsla - gå på den! :-)
Jag blev fruktansvärt irriterad när jag pratade med handläggaren första gången. Vi har bestämt oss för att vänta på organisation 2, vi har i alla fall inget att förlora på det!
Låter BRA! :-)
Skicka en kommentar