onsdag 28 maj 2008

Besök på familjerätten

Trots att vi bestämt oss för att inte göra en adoption till gick vi till familjerätten på den inbokade träffen igår.Det var snabbt avklarat de hade kollat på våra nya läkarintyg och ville vara hjälpsamma. Varför berättar de inget när de kontaktar en?? Nu hade vi oroat oss i onödan!!

De har sett att maken fyller 45 år i januari och att vi kan få svårigheter att förlänga medgivandet om barnbeskedet skulle dröja, vilket gjorde att de ville uppdatera vår hemutredning i höst. För sedan kommer vår kommun tyvärr att ha en sådan policy att de inte ger medgivande till äldre än 45 år och det kommer att gälla från och med första januari.Det verkar som de tänker ge alla ytterligare en chans som har medgivande i dagsläget, samt de som lämnar in en ansökan om medgivande under det 43:e levnadsåret.

Vi tackade ja till att få en "ny" hemutredning, vilket gör att de kopierar den gamla, uppdaterar det nya,skriver lite tydligare om religion och livsåskådning samt uppdaterar nyheter om barnen.Vi som inte skulle ha fler barn:-) men vi kände att vi vill ha den här möjligheten om vi skulle ångra oss i vårt beslut.Nu skall vi upp i nämnden igen,framåt höstkanten, och det utan besvär.Mötet tog en kvart och var väldigt smidigt avklarat.

Jag undrar varför jag inte kan stuva undan de känslor som de har skapat i mig under den långa utredningstiden??Varför väntar jag mig inget gott av dem? Denna gång var de helt annorlunda i bemötandet och hur trevliga som helst, till och med hjälpsamma, och de vill verkligen att vi skall få ett barn till.:-)

Nu snurrar det rejält i huvudet av nya tankar.Våra förväntningar inför mötet på familjerätten kanske styrde våra tankar till att avstå ytterligare ett barn? Vi skall i alla fall fundera ett tag till och se hur fast vi är i våra tankar av att vara nöjda med vår kvartett.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ni kommer att adoptera ytterligare ett barn, det känns i maggropen.
Bra beslut att få ett medgivande i alla fall.

Ha det gott

MammaHella sa...

Jag vet inte om adoption känns som ett alternativ längre, känns alltmer som om att jag skall vara nöjd med den familj vi har. Sorgen börjar ebba ut och jag njuter mer av den fritid jag har utan barn.

Men visst funderar man....

Anonym sa...

Vad svårt att veta vad som är "meningen" att hända. Nu låter det precis som om "ödet" vill släta ut vägen mot ett barn till...?

Fundera noga, man kan kanske inte ångra sej...? Men om man lämnar alla dörra öppna är det kanske svårt att gå vidare?

lille skutt
(som skulle önska sej ett fjärde, men maken säjer nej...)