lördag 16 augusti 2008

Nu är sommren slut och vad fort det gick

Idag har det varit en lång dag, väckning klockan 6.00 för att sedan köra till orienteringstävlingen, där det var samling 8.00. Barnen var glada och förhoppningsfulla inför dagens tävling och vi vuxna var glada för att de var glada:-)
Jag och maken jobbade i serveringen,barnen sprang tävling och presterade hyfsade resultat.Tillräckligt bra för att bli sporrade att tävla igen och igen.........

När vi arbetat klart åkte vi tillbaks till sommarstugan, och fixade mat. När vi ätit tog en febril brådska vid, ett av barnen bar ut all packning, en började dammsuga och en bar ut alla mattor. Vi ställde undan cyklar, vattnade blommor och kollade till alla land, tömde brevlådan och sedan städade vi klart hela huset.Tillsammans fixade vi det på 1,5 timme och sedan var det dags att ta farväl av våra sommargrannar, de bästa i hela världen. Vi ses dock om 14 dagar igen:-))

Nu sitter jag hemma i vår boning och skriver detta,efter en 4 timmar lång bilresa. Imorgon skall jag träffa mina "nygamla" arbetskamrater kl 9.00. Vi skall planera inför hösten och göra fint tills barnen kommer på måndag.

Vi har haft stor sorg och ingen av oss ville resa hem, vi trivs så bra i vårt sommarparadis. Allt oftare kommer tankarna att vi skall förvandla sommarstugan till permanentboende och flytta dit för gott. Vi känner oss hemma där, barnen har sina kompisar och vår orienteringsklubb finns där, med gemenskap och sammanhållning.

Det som var skönt när vi kom hem, var att ställa sig i duschen och duscha länge. Inga snabba kvällsdopp i sjön längre eller att stå ute i duschen och huttra.Nu har vi packat upp allt, jag sitter här och skriver,maken fikar och alla tre barnen pysslar i sina rum.Sommaren är slut för min del och imorgon börjar allvaret..........

2 kommentarer:

Pia Nyberg sa...

Hej igen! Har du sett den otroligt fina versen jag fått i vår gästbok? Skickar den här:

Ej kött av mitt kött,
ej blod av mitt blod.
men ändå som genom ett under min.
Glöm aldrig för ett ögonblick,
du växte inte under mitt hjärta,
du växte i det!

MammaHella sa...

Tack för dikten! Jag blir alltid glad när jag läser den och fyller mig med minnen av mitt första barns dop då den var med som text!