torsdag 4 september 2008

Livets kringelikrokar

Mitt i vår väntlängtan med rosa skimmer, har min make fått ett erbjudande om ett bra jobb utomlands och vi vet inte hur vi vill göra! Ska vi skicka handlingar och stanna kvar eller sticka iväg som vi funderat på i många år, men inte velat göra eftersom barnen har varit små?

Varför kom inte detta erbjudande på försommaren när vi köpte bilen? Då hade vi nappat direkt och inte som nu upplevt tvekan. Akten är hos översättaren och vi är här hemma och känner oss som åsnan mellan två hötappar.

Aldrig har vi tvekat en sekund förut,att få bli föräldrar har alltid varit en källa till stor glädje och nu känns det inte på samma sätt. Vi hade förankrat beslutet inom oss igen, men inför ett erbjudande som vi drömt om i många år känner vi tvekan att bli föräldrar igen. Vi kanske inte är redo trots allt?

Det känns som en dålig följetong........

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vilka svåra beslut! Förstår er tvehågsenhet och önskar jag hade några goda råd att strössla över er.

Om ser till era tidigare planer - vilken har varit den mest "närvarande" tanken, dvs vilken har ni suktat längst och mest efter? Vuxentid eller småbarnstid?

Sedan beror det kanske på hur lång tid utlandstjänstgöringen gäller - tills vidare eller visstidsvaraktighet. Är en kombination omöjlig?

Anonym sa...

Förstår att det känns jobbigt!!! Kan inte vara lätt att slitas mellan det man verkligen vill...och kanske sen måste bestämma sig för ett alternativ.

Anonym sa...

ojsan... blev litet syftningsfel. Jag menade om en adoption och utlandstjänstgöring var kombinerbart. På något sätt.

MammaHella sa...

Jag tycker inte att adoption och våra utlandsplaner riktigt funkar ihop,men kanske när man sedan väl är på plats i landet att det skulle fungera och göra en adoption i landet där.

Vi står fortfarande mellan två hötappar och vill ha bägge två....

Anonym sa...

Jag känner lite så här i er situation. Att få ytterligare ett längtansbarn är något som kommer att ske inom en snar framtid för er och att bli erbjuden ett arbete i utomlands kommer med all säkerhet att dyka upp i era liv igen.
Men om ni väljer arbete utomlands idag så kommer ni förmodligen aldrig att få erat efterlängtade 5:e barn och detta beslut blir ju på något sätt oåterkalleligt.
Era barn kommer ju också att ha hunnit bli lite äldre och flyttar så småningom helt hemifrån och då kan man väl ta med sig dom minsta i ett ev. arbete.
Jag skulle personligen ta det en vända till i min hjärna, då jag ser framför mig hur ni vantrivs i det nya landet och flyttar hem igen och fick inget 5:e barn.
Ni har det inte lätt men jag ville bara ge min in put i sammanhanget och det är ju som sagt alltid lättare att sitta på läktaren...