Måste erkänna

att jag vantrivs på min arbetsplats numera. Jag minns från min tidigare sejour där, att jag tyckte om att vara där,att vi skrattade mycket och att klimatet mellan oss vuxna var gott. Numera finns en annan ton och det blir diskussioner om allt och jag funderar på att säja upp mig helt enkelt.Informationsvägarna som förut var positiva toner, är numera negativa och helt plötsligt har jag märkt att det pratas om varandra, inte med varandra.

Jag blir ledsen att märka vad som hänt. Jag har lärt mig att en felanställning, kan betyda oerhört mycket, för klimatet i arbetsgruppen.De har gjort en felanställning och det börjar att märkas.Jag har försökt att ta upp det på våra träffar, vi har i arbetslaget, men ingen verkar vilja ta tag i det.Jag vet ännu inte hur jag skall göra,men en arbetsplats med dåligt klimat bör man undvika,innan man bryts ned själv och deltar i pajkastningen.

Det föds många rädslor och mycket oro på en sådan arbetsplats, när stämningen är på det sättet. Inte ens fast det var fest med föräldrarna idag, kunde jag skaka av mig olusten. Dessa ständiga outtalade konflikter mellan vuxna, som beror på bristande planering, och tid för diskussion, gör att jag tappar arbetslust och fokus. Fokus på det som är min uppgift; vara pedagog i en barngrupp.

Detta här tar mycket kraft från mig och det tillsammans med en förkylning, som inte bryter ut ordentligt, gör att jag känner mig sliten och vill smita ut bakvägen. Jag skall ge det en vecka till, sedan tror jag att jag säjer upp mig om klimatet fortsätter att råda där.Det kanske blir en väckarklocka för dem??