Det tar mer kraft än jag trodde att bli fröken igen:-) Har sällan tid att uppdatera bloggen och framför allt har jag märkt att min egentid har försvunnit. Det kändes häromdagen som det var länge sedan jag var ute och tränade och när jag kollade var det sant, det var många dagar sedan.....men nu har jag lovat mig själv bot och bättring.
Barnen och jag cyklar tillsammans till skola och jobb och det är en frihet att kunna cykla. Då får jag åtminstone lite motion samtidigt som man sparar lite på miljön.Barnen skulle gärna ta bussen, om jag betalade bussbiljetterna, men elak som jag är, gör jag inte det och de är för snåla för att betala själva:-)Det är rätt så mysigt att susa ner för backarna in till stan och sedan cykla över en lång bro och se och uppleva sjöns rörelser och blåsten.Jag hinner vakna på väg till jobbet och jag hinner cykla av mig jobbet innan jag kommer hem.
Idag har de tagit skolfoton och jag hoppas att årets syskonbild blir fin, det blir en bra julklapp till släkt och vänner. :-))Jag skall snart iväg med en kollega och titta på en riktig örtaträdgård samt hur man kan odla på ett ekologiskt sätt.Det är åtminstone lite manna för själen, för mig som älskar att odla och då det är en ekologisk trädgård känns det lite som julafton.
Julafton har det nästan känts som, men det var min födelsedag för några dagar sedan. Av min kära familj fick jag en underbar present, något som jag drömt om i många år.Jag skall åka till Västkusten och fiska hummer och sedan fiska havsfiske. För mig som älskar skaldjur och fiske är det otrolig upplevelse som jag ser framemot och att min make ställer upp, tycker jag är otroligt, för han är inte alls road av fiske.:-)
Det är han och jag som skall åka med nattåget ner till Göteborg, åka till någon ort där ute i havsbandet tillsammans med min bror och hans sambo.Vi skall sedan åka hem på söndagen med nattåget, lyxa med hotell och skaldjursmiddagar.Roligare drömpresent kan man nästan inte få:-)Jossan skall sköta småsyskonen här hemma och vi får njuta.
Sedan skall jag och maken resa till utomlands och kolla in hans eventuella arbetsplats där.Det känns som en ynnest att få tid tillsammans och en chans att se vart han eventuellt skall arbeta och vart vi eventuellt skall bo,vart barnen eventuellt skall gå i skolan och vad som finns för mig att göra,eventuellt finns det jobb inom mitt yrke också. Vi har bestämt oss för att ta den kollen innan vi bestämmer oss slutgiltigt för adoption eller utlandsarbete:-) Då finns min kära far här och sköter om ruljangsen tillsammans med Jossan.
Det får dröja med att skicka akten, för det blir ändå rätt barn i slutändan, om vi skall ha fler.Det som sker, det sker och då blir det bra,vi behöver tänka.Jag vill helt ärligt kunna välkomna ett barn till med glatt hjärta eller bestämma mig för att nu är det definitivt slut med fler barn och livet hade annat och erbjuda.
onsdag 10 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kloka ord, och det är nog bra att åka till det land som en ev. arbetsplats kan tänkas vara, och självklart förstår jag erat resonemang vad gäller barnets ev. ankomst.
Ni skall få se att ödet går den väg det gör och det är en mening att vissa saker sker i livet, oavsett vad man tycker.
Tack för din support! Aldrig visste jag att livet kunde bjuda på så många överraskningar:-)
Skicka en kommentar