att resa till. Man flyger till Krabi i Thailand, blir hämtad med minibuss och transporteras till en ö som heter Modtanoi i provinsen Trang.Det är en liten fiskeby och stället heter Sam Beach resort www.sambeachresort.com
Om man vill njuta av det genuina Thailand.Det skall vi göra i februari:-)
Annars är jag mest stolt och glad över mig själv numera. Jag har vågat att säja upp mig, trots en lågkonjunktur har jag framtidstro och det trots att jag inte har någon A-kassa.Nåväl, jag blir ju inte arbetslös och mitt företag kan må bra av att jag jobbar aktivt med det igen,har en massa nya ideér att skapa nya projekt av.
Vi ska flytta söderut i Sverige, eftersom makens arbete gör en organisationsförändring. Vi har bestämt oss för att tacka nej till utlands placering och till att inte gå vidare med adoption. När man börjar att tveka tror jag inte att man skall genomföra det.Varje barn skall välkomnas just för sin egen skull och vi känner oss för gamla, samt att de andra barnen börjar vara så pass stora att det blir för stor ålderskillnad.
Vi har verkligen tänkt,spekulerat och funderat på utlandsplaceringen och barnen vill inte, och det har gjort att beslutet blev taget av sig självt. Det finns kvar om 10 år, när de är vuxna och vi är 50+are:-)Det har också gjort att vi noga vägt adoptionen på guldvågen och jag måste säga att en del drömmar skall nog få förbli drömmar.Att ha fyra barn som alla är friska och normala, kan man skatta sig lycklig över, i alla fall om man fått barn genom adoption,om man skall tro vissa skribenter på FL.
Varför jag skriver det, är att jag varit inne på Familjelivs forum, Känsliga snack och där läst om alla de barn som kommit genom adoption och som har olika former av skador och handikapp,minst hälften av alla barn i särskolan, gjordes det gällande där.Vi måste haft tur och de flesta i vår bekantskapskrets måste också haft tur, för vi har alla barn som är friska och utan handikapp.Eller så är debatten svart eller vitt därinne:-))För mig är barn, just barn och de duger precis som de är. Jag vet inte om det var ett skrämsel inlägg för att göra folk oroliga och tveksamma till adoption.För de allra flesta går det bra och de allra flesta barn mår bra och är friska.Initialt kan de ju ha mindre, behandlingsbara krämpor, som till exempel löss och skabb.
Vi får väl de barn som skall bli våra, och när de väl är här får vi gilla läget,oavsett om de har ett handikapp,hjärnskada eller en okänd sjukdom som vi inte visste om när vi blev föräldrar till det barnet. Vi har vänner som fått olika diagnoser på sina barn som MRSA och Hepatit B vid tropikundersökningen,men det gör ju ingen skillnad i kärlek eller i hur man ser på barnet,det är ju ens egen unge för det.
Nej, nu skall jag sluta, blir ibland lite trött på alla domedags profetior som finns, samt myter om vår typ av familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Ni har verkligen fattat en mängd stora beslut på sistone! Måste kännas skönt att ha processat alla tankarna och kommit fram till hur ni ska göra. Jag är imponerad över er handlingskraft och önskar er lycka till i allt ni företar er.
Om vi har processat:-)) Det kan man lugnt påstå, men nu känns det som om man har en plattform igen.
Jag skulle gärna velat ha ett barn till, men jag känner mig för gammal.Vi har redan en 20-åring och tre till som nu börjar vara stora med egna intressen. Det är skönt att få ha egentid igen,skönt att kunna stänga dörren om sig och ta sig en tupplur.
Vi är väl drabbade av den berömda 40-års krisen, när man orienterar om sig till något nytt.:-))
Nej, men överger ni Norrland.Vi måste ju hålla ihop....Vissa saker händer och det är nog ödet, som jag har skrivit om tidigare.
Era tankegångar och framför allt era nuvarande barns känslor och behov, har ju faktiskt första prioritet i dagsläget.
Förstår att dom inte vill flytta utomlands och kanske att en mini flytt inom landet är lättare, och ni kommer att få och ha det bra, var ni än bor.
Vad beträffar er adoption så tror jag nog att jag skulle ha fattat ett liknande beslut, med tanke på att ni har 4 barn och har skapat er en bra och lycklig familj. Även om ett 5:e barn hade blivit drömmen som uppfyllts så kanske det är en mening i alla våra svåra beslut.
Vi håller på att avveckla vårat sommar hus och har köpt en lägenhet i reserv och man känner att man måste hinna leva också , även småbarnstiden.Jag har nog 40 års kris också, då min man frågar varför vi gör så här...
Läser med spänning, och skriver en rad framöver också.
Ha det gott
Man får sålla bland det som skrivs på FL. Det är nästan skrämmande så många som vet bäst där ibland. Vem som helst kan gå in på ett forum och skriva precis vad som helst som passar dem med olika intentioner. Men samtidigt så finns det väldigt många härliga människor där. Några av dem är nu med i den googlegrupp jag startat. Så det finns positiva saker med FL oxå. Tack för en härlig blogg förresten! /Kim.
Jag tycker också att det finns positiva saker med FL:-) Absolut en sida där jag tittar in några gånger i veckan.
Jag har också träffat andra därifrån och på så sätt lärt känna fler IRL så jag är glad att det finns.
Skicka en kommentar