Att vara någons mamma

Ibland när jag sitter här och funderar kan jag bara inte låta bli att gratulera mig själv! Jag är någons mamma, det mest hedervärda uppdrag man kan få, en alldeles speciell upplevelse.Jag har barn som ger mig ofantligt mycket både kärlek,glädje och kunskap om mina tillkortakommanden i livet.De visar omsorg och kärlek,de protesterar mot en om man väljer fel väg och just nu blir jag ständigt ifrågasatt varför jag gör si eller så.

Jag är just nu pinsam,hopplöst dum, världens bästa mamma som de älskar och som de ständigt har synpunkter på,men gud nåde om någon annan skulle ha det på mig.Då tar de mig i försvar:-))så helt hopplös är jag nog inte, även om jag skulle kunna tro det, om jag lyssnade på deras ord. Ibland längtar jag tillbaks till den gamla goda tiden när de tittade på en med tindrande ögon och det räckte med att vara just deras mamma,för att de skulle tindra med ögonen:-))

Jag åker buss på morgonen tillsammans med mina barn,dock kliver jag av ett par hållplatser tidigare än de gör. Varje morgon turas jag om att sitta bredvid någon av dem på väg till skolan och vi samtalar en stund.Jag måste dock ständigt vara på min vakt, jag får inte hosta,prata för högt, snörvla eller gud förbjude snyta mig då är jag ju pinsam. För att inte tala om hur äckligt det är om mitt knä knäpper,om jag har en urringad tröja och någon skulle kunna se mitt bröstben eller nyckelben.Eller hur pinsam min klädsel är..

Klädseln måste vara neutral och helst skulle de vilja sätta OK-etikett på några av mina kläder,just nu är min relativt nyinköpta och vändbara anorak och överdrags byxa från Gudrun Sjödén pinsamma.Måste du ha så färgglada kläder mamma? Kan du inte vara som andra mammor och ha en svart jacka och byxa??? Åh, herregud ska du ha den där gröna sidensjalen och mössa också?? Mamma, du kan inte ha röda Foppastövlar på dig, kan du inte stoppa dem i en plastpåse och gömma dem? Menar du att du vill ha dem för att det regnar? Du är inte klok mamma:-))

Ständigt dessa diskussioner med mina två yngsta döttrar och trots det är det varje dag diskussion om vem jag satt bredvid sist:-)) Helst vill de alla tre att jag sitter bredvid just dem varje dag!! Är det inte kärlek så säg?? Att vara mamma är som att pendla mellan himmelriket och helvetet.

Idag klev jag av några hållplatser innan slutdestinationen, för att få möjlighet att samla mig innan arbetet.Min mellandotter var arg som ett bi på mig, för att mitt busskort pep flera gånger och jag orsakade kö,det var ju pinsamt värre. Fattade jag inte att halva skolan var på bussen och vad skulle de tro om mig nu då? När hon skällt på mig ett tag, pussade jag henne på kinden och sa att jag älskade henne.Förklarade lugnt att fel på apparater kan det bli och påpekade att det var ju inte mitt fel att den krånglade just när jag skulle registrera resan.Jag var hopplös i alla fall enligt henne....

Nåväl då flög fan i mig och jag tryckte på stoppknappen och klev av, snopen blev hon. När jag kom fram till jobbet stod hon där tillsammans med sin kompis. Anfådd, generad och ångerfull. Då tittar hon på mig och ler, ger mig en stor kram och konstaterar högt och tydligt: du är världens bästa mamma.Jag vill bara att du skall veta det,säjer hon, så du inte får fel uppfattning om dig själv:-)))