Mina underbara småtroll

Jag brukar fortfarande "natta" mina barn. Jag brukar ställa tre frågor varje kväll till vart och ett av mina hemmavarande barn, när de ligger i sängen. Vad har varit bra idag ,vad har varit svårt idag och vad kan man lära sig av det?

Det är ett fint sätt att öva barnen i att man kan alltid lära sig något av sina upplevda svårigheter och i det långa loppet ger det en livsstrategi för att må bra. Jag upplever också att barnen blivit vana med att känna förtroende för mig och att de är vana att delge mig sina tankar.Förhoppningsvis är det något som de får med sig in i tonåren och som gör att de då vågar berätta svårigheter som har hänt,precis som Jossan fortfarande gör, fast numera telefonledes.

Idag strålade min mellandotter av glädje, hon skall vara sin skolas lucia, en dröm och förhoppning hon närt i många år.Hon blev vald till skolans lucia och vart strålande lycklig, medan lillasyster som också kandiderat var stolt att det blev storasyster, efter en kort stund av sorg. Trots sitt nederlag kunde hon använda det till något positivt och glädjas åt storasysters framgång.Jag blev verkligen stolt över henne!

I söndags var det Julbasar på skolan och min yngsta dotter spelade i stråkorkestern som underhöll. De spelade Adventstid kom till mitt ensamma hus, Nu tändas tusen juleljus och Bjällerklang. Stolt satt hon där och spelade på sin cello, då fick jag verklig ruelse över att de skall slitas ur alla sina sociala sammanhang när de flyttar. Att all den gemenskap som är så självklar för dem snart inte finns där för dem.

Min kära son hade så mycket tankar och funderingar runt sitt födelsedagskalas och hade ritat 12 fina inbjudningskort. Han har även gjort menyn inför festen och som alltid imponeras jag över hur han tänker. Han skall ha köttbullspett, vegetarisk pizza och massor av god sallad.Till tårta vill han ha morots-och pumpakaka, bål skall vara drycken, och sedan vill han ha en stor skål med godisar och popcorn:-))Han har valt vegetarisk pizza så att de som är vegetarianer i hans klass skall känna att de också är välkomna, bål för att det är festligt och ser fint ut och kakan för att det är många som inte tycker om tårta i hans klass,men alla älskar hans kaka(de brukar fredagsmysa i klassen genom att bjuda varandra på fika) och till det har han bakat den. Jag som vet att han älskar tårta frågade om inte vi kunde ha en tårta också,varvid han svarar: Jovisst gärna tårta, men den kan vi äta när vi bara är familjen,då får man så mycket mer:-)))

Idag är jag glad och tacksam över att de finns i mitt liv,att jag får vara en betydelsefull vuxen, som får uppleva deras kärlek och deras glädje. Jag minns alldeles för väl alla tröstlösa dagar utan dem alla.

Jag håller tummarna för alla de som väntar på sina barn och för alla barn som väntar på nya föräldrar.Min tanke går speciellt till Brummelisa och Pipeline som fastnat i olika sorters köer! Jag hoppas att de snart får bli föräldrar och uppleva glädjen med adoption,inte bara baksidan med väntan och ovisshet.