och räddat mig ut ur hörnet. Jag stod och strök kläder, sorterade upp dem i högar som jag brukar och sedan meddelade jag att det fanns kläder att hämta. Frans kom ner och blev snopen, för det fanns inga kläder till honom. Jag sa inget, men efter en stund kom han ner och hade kollat i tvättkorgen, efter sina favoritbyxor och frågade om jag visste var de var.
Jag förklarade lugnt att jag hade sorterat undan dem, för att han inte skötte om sina kläder och sin garderob. Jag förklarade vidare att jag inte ville tjata om det och vara arg, så lösningen för mig var att ta bort hans kläder.Då behövde jag ju inte vara arg på honom, för att inte han skötte om sina kläder och garderoben.Jag berättade att han kunde köpa den tjänsten av mig om han ville och att jag skulle ta samma pris som kemtvätten och att han då fick kasta och göra vad han ville med sina kläder, för då hade han betalat mig för mitt arbete. Han fick i uppgift att ringa kemtvätten och kolla priser.Jag förklarade att jag kunde ge mängdrabatt och att det inte var så vanligt att kunna lämna in kalsonger och strumpor på tvätt, men att vi kunde komma överens om ett pris:-))
När han pratat med kemtvätten kom han raskt ner till mig och frågade vad han kunde göra för att jag skulle sköta om hans kläder igen. Tillsammans hittade vi en lösning som vi bägge kunde vara nöjda med och nu tror jag att det kommer att fungera. Jag ställde en motfråga: - vad tycker du är rimligt för att du ska få tillbaks kläderna? och sedan accepterade jag allt han föreslog:-))
Nu känner jag mig mycket gladare och lyckligare för jag avskyr verkligen att vara inmålad i ett hörn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hej Mamma hella
Du skriver så sällan numera, har du fullt upp eller?
Läser med iver vad som händer i era liv och det verkar vara många i vår omvärld som behöver veta hut, efter att ha läst tidigare inlägg.
Vi var med om en liknande situation när vår flicka kom till oss. En stuggranne frågade oss vem det där var, när vi kom för första gången med henne, och jag svarade vänligt att det var vår dotter.
Han svarade då ´jaha, då ni inte fick egna barn så köpte ni ett I STÄLLET !!!
Allt får man vara med om och man blir så mållös när det sägs att man tappar hakan, och jag gick in utan att svara något.
Har aldrig mer talat med den personen.
Hej min namne! Tack för att du frågade!
Jo, jag har haft fullt upp, men nu har jag återfått inspirationen! Vi har också fått frågan om vi har köpebarn, men då hittade jag orden! Jag ställde då motfrågan om hon tyckte, att jag och maken påminde om slavhandlare och förbrytare? För människohandel är i lag förbjudet och trodde hon att vi hade köpt våra barn, borde hon omedelbart ringa till polisen och rädda dem. Tyst blev hon först och svarade att det var ju inte så hon menade, väldigt generad.Vi har inte heller pratats vid sedan dess!
Skicka en kommentar