över att inte kunna uppfylla en dröm som ett av mina barn har. Jossan önskar sig en babybild på sitt studentplakat, "för det har alla andra" och det kan inte vi prestera. Hon hittades vid 6-års ålder och före dess finns inga bilder. De första bilderna kommer från barnhemmet och det är då det känns obarmhärtigt. Ständigt genom hela livet får de arbeta med sin livshistoria och det känns inombords även hos mig. Jag skulle så gärna vilja trolla fram ett förföriskt babyfoto på henne, men då fanns ju inte vi där och ingen vet vem och hur hon levde då.
När vi borde vara som gladast och tacksammast över att hon äntligen får lämna skolans värld och gå ut i livet, påminns vi återigen om tiden när vi inte fanns där för vår älskade dotter. Hon påminns återigen om de år som ingen vet något om och hon får återigen ta ställning hur hon ska leva med den kunskapen.
Jag önskar det fanns ett förvandlingsprogram på datorn där man kunde ta hennes barnbild och göra en babybild av henne.
För min del skulle jag gärna ta en bild från hennes uppväxt eller till och med den sista porträttserien vi tog av oss i familjen, när vi var i Turkiet allihop. I alla fall är det fullt upp just nu, vi bakar,grillar och fixar för vi reser bort på lördag och kommer hem lagom till studenten. Vi ska åka till ett favoritställe och segla Gûletbåt i den turkiska/grekiska skärgården, vilket blir en underbar uppstart på sommaren.
Finns det något fotoprogram som man kan föryngra människor med och skapa en babybild av? Om någon vet det tipsa oss gärna, för det vore underbart att kunna prestera en bild av henne som baby på studentskylten.
tisdag 19 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej! Kanske det kan fungera att få till något via denna site: http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/fof/index.html
Kram Kim.
Vi fick ett kort taget på bb, utav vår dotter, av barnhemsföreståndaren och det är vi evigt tacksamma över.
Däremot har sonen inget foto som baby eller nyfödd, men jag har en personlig uppfattning om att det betyder mycket, mycket mer för flickor i detta sammanhang, som t ex en skolavslutning.
Jag har 3 kort på en hylla och min son tror att det är han som bebis, på ett av korten, trots att det är jag själv.
Vilken bra fråga och tankeställare du väckte med detta inlägg.
Hoppas att du kan använda dig av siten för att göra något vettigt, och våra barn har det många gånger jobbigt med alla påminnelser i livet.
Till Kim!
Tack för tipset om länken ska försöka att sätta mig in i det när jag kommer till sommarstugan.
Till Helena
Visst är det märkligt att deras livshistoria finns med dem hela livet. Ofta upplever jag att det är så kort stund av det totala livet som de levt utan oss och ändå inte....
Den tid i livet som vi inte har gemensam historia dyker upp med jämna mellanrum under uppväxten.
Skicka en kommentar