Mötet med pojkarna

Ständigt förundras jag över livet och vilka krumsprång det tar, alldeles oväntat. Idag reste jag och maken för att möta pojkarna för första gången och det var samma fjärilar i magen som drabbade oss, som när vi skulle möta våra andra barn för första gången.

Det klickade direkt och tiden vi hade tillsammans gick väldigt fort, jag längtar redan till dess att vi får se dem igen.Vi kände samhörighet,skrattade gott tillsammans och pojkarna var väldigt trevliga och gulliga. Vilken tur vi har som ska få förstärkning i vår familj med dessa två killar och kul att få ett förskolebarn igen i familjen:-)Nu känner jag mig genast mycket yngre igen;-)