Reflektion över syskonskap

Jag har en svart bok där jag brukar skriva ner tankar och reflektioner i och ibland tar jag fram den och läser.I dag hittade jag en reflektion jag skrivit ner när jag var i Icmeler i maj. Då inträffade en händelse som jag sedan har funderat på och som numer återigen aktualiserats i och med att våra kära fosterbarn inkommit i våra liv.De har med sig en massa i bagaget som förhindrar dem att just nu ha ett gott syskonskap.

"-Vilka fina barn ni har" säjer de två svenska kvinnorna i övre medelåldern som ligger i solstolarna framför oss på hotellets badstrand i Icmeler. De berömmer deras artighet, deras förmåga att föra sig i olika situationer och att de är trevliga att prata med.Jag blir glad över att höra att mina barn uppfattas, som jag upplever dem, även av andra.

Sedan kommer den fråga som nästan är ett obligatorium för folk som är nyfikna på vår typ av familj, som bildats med hjälp av adoption och där barn har olika hudfärg. "Är de syskon" ? frågar Birgitta som är rektor för en skola i Hudiksvall. Jag svarar med ett leende: -"Javisst de är syskon alla tre". -" Men jag menar de två svarta barnen," säjer Birgittas syster, Christina, som för övrigt är sjuksköterska. -" Ni undrar om de är biologiska syskon? hjälper jag dem på traven.

De två ler lättat mot mig och jag bestämmer mig för att det inte angår dem egentligen. - Nej, tyvärr de är inte biologiska syskon" svarar jag illfundigt. "Numera är de syskon eftersom vi är en familj och de alla numera har samma mamma och samma pappa och de lever i samma miljö och under liknande levnadsbetingelser", kontrar jag."Det är det som är tanken med adoption" mässar jag vidare och ler återigen.

-"De uppför sig inte som syskon", dristar sig Birgitta till att påstå. Förundrad tittar jag på henne och frågar vad hon menar. Syskon brukar ju bråka och det gör ju inte era, de uppför sig mer som goda vänner. Det måste bero på att de inte är biologiska syskon, förklarar hon för mig.

I solstolarna bredvid mig och maken ligger barnen och lyssnar häpet och jag har blivit svarslös. Jag funderar över deras slutledningsförmåga och över deras yrkesval, har inte utbildningarna givit dem någon kompetens? Vad ska jag svara nu då?
Att inte en rektor begriper en sådan självklarhet eller en sjuksköterska som bägge arbetar med människor?

Jag ler mot dem igen och avslutar samtalet genom att konstatera att vädret är härligt och att det är skönt att det fläktar lite från havet.Jag har blivit förstummad och inser att vidare dialog i ämnet kommer att visa min förundran över deras kompetens och intelligens.

Mina tankar fortsätter att fundera över deras påstående att biologiska syskon bråkar mer än icke-biologiska syskon. Vad har genetik med fostran att göra? Vad har vår fostran av barnen med deras genetik att göra? Vi har ju dessutom två som är biologiska syskon inte bråkar de mer eller mindre än de andra två. Jag upplever nog att de är lika goda kålsupare alla fyra.

Jag och Mikael bestämde oss tidigt för att skapa en samhörighet och gemenskap mellan barnen och därför har vi inte utsatt dem för konkurrens. De har inte fått tävla mot varandra, mer än när vi spelar spel. Vi har uppmuntrat saker som de gör för varandra och arbetat på att ge dem redskap vid konfliktlösning.Vi påminner dem om att syskon har man hela livet och säjer man allt för hårda eller elaka ord stannar de kvar i hjärtat som taggar och påverkar deras gemensamma vuxenliv.

Många människor har ju blivit fostrade att bli älskade genom prestation och då måste man ju hävda sig på andra människors bekostnad.Kanske det är så för dessa två som frågade? Våra barn duger gott för oss som de är med sina personligheter och för att de just så mirakulöst har blivit våra genom adoption.

Kärlek och tydliga gränser mot hur man uppträder mot varandra i familjen ger ett gott syskonskap mellan barnen oavsett genetik.De speglar snarare mina och Mikaels värderingar än deras genetiska förutsättningar. Annars skulle man ju kunna dra slutsatsen att bäst för alla barn som får syskon är att föräldrarna adopterar syskonen för att de ska få ett gott syskonskap;-)