Dagarna de går och går

och idag var sista dagen som maken hade semester. Vi har firat av honom med en grillfest tillsammans med grannarna och välkomstfest för pojkarna. Alla har bidragit med något och trivselfaktorn var hög. Barnen (alla åtta) gjorde ett skådespel som vi fick skratta åt och njuta av.

För våra fosterpojkar är det som att upptäcka ett språk som de inte riktigt förstår och de gör ett gott jobb. De vill verkligen knäcka familjekoderna vi har och de kämpar på även om groparna är många för dem.Gång på gång får man förklara att vi inte pratar med händerna på varandra, utan använder orden istället. Att vi försöker att göra livet lättare för varandra inom familjen, genom att hjälpas åt och bjuda på saker exempelvis genom att hämta en tröja eller ett glas vatten till någon annan.

Vi drack vin och öl till maten på grillfesten, men hade haft en lång diskussion innan om det var lämpligt eller inte. Dock bestämde vi oss för att visa att vi dricker ett glas till maten när det är fest, men att inget farligt händer.Pojkarna kollade in oss noga och vi fick godkänt.

Lillebror hänger mig i hasorna mest hela dagarna, allt vad jag gör, hjälper han till med.I två dagar har vi rensat trädgårdsland, flyttat plantor och vattnat har han gjort med oändligt tålamod. Han älskar att vara med och laga maten och idag var han stolt över att ha gjort köttfärslimpa och sallad.

Storebror kämpar på och igår fick han löpa tillsammans med mig för han är ganska rund och behöver komma igång.Han har inte deltagit i gymnastiken de sista åren och behöver därför få självförtroende och förbättra sin kondition.Han var mäkta stolt när han klarat av att gåspringa 2,5 km. Han har många sociala koder att knäcka och Frans,Bella och Nora tillsammans med sin vänner Eva och Turid ger honom otaliga nya erfarenheter av gemenskap och motstånd. Det är också något som han saknat under sin uppväxt,goda vänner.

Att få sova i koja och prata hela natten, befinna sig i en daglig gemenskap med vänner, syskon och vuxna som sätter gränser och gör tillvaron begriplig gör gott inför skolstarten, då han behöver kunna kommunicera med jämnåriga på ett adekvat sätt.

Jag är glad över våra fina och schyssta ungar som står ut med lögner, rena rövarhistorierna och hårda händer och som vågar sätta gränser för hans framfart. De är otroligt viktiga och jag samtalar och vägleder dem dagligen genom deras frustrationer. De är ju kloka och ser ofta själva lösningarna när de får tänka på det ett tag.

Jag ser våra fosterpojkar som en gudagåva till våra barn. De måste öva sig i solidaritet, att formulera sig och sätta gränser för vad andra människor får göra gentemot dem. De får en grundlig övning i kommunikation och konfliktlösning. Det ger goda framtidsutsikter för att de inte kommer att svara ja och amen till allt som chefen lastar på den i framtiden:-)