Deras biologiska föräldrar snurrar mer än någonsin och det är väldigt turbulent kring dem just nu. Med löften, hot och en massa lögner som faller tillbaks på dem själva, medan vi sätter ihop spillrorna av barnen gång på gång. Pussar och kramar dem och står kvar, även om det ger mig sömnlösa nätter och maken blir hålögd av trötthet, för att vi för långa samtal på nätterna, när inga barn kan höra.
Stödet från socialtjänsten är obefintligt i dessa situationer, tur att vi är självgående och på det klara med vad vi vill. De kan tidigast träffa oss efter nyår, men det är ju nu vi skulle behöva luta oss på deras erfarenhet och behöva deras rådgivning, för det är ju nu det är turbulent. Barnen kan ju inte vänta tills efter nyår med att få hjälp med sina problem. Urk, säger jag bara. Likadant som i somras:( och det gör mig fundersam om jag kan rekommendera detta till en enda människa.
Det som ändå hänt med barnen är att de äntligen börjar se oss som sina föräldrar, och igår sa Oscar, Godnatt pappa, till maken när han skulle gå och lägga sig. För första gången använde han inte makens namn! I morse svarade Ola i telefonen och gav den till mig och sa, det är pappa i telefon. Jag drog ett djupt andetag och tänkte att jag orkade inte med det just nu. Varför hade jag inte lagt upp telefonen högre upp så att Ola inte kunde nå den och inte kunnat svara innan jag kollat vem det var? Då visade det sig vara min älskling,:D och då blev jag glad. Det verkar som om anknytningen tar fart av alla krumbukter de biologiska föräldrarna gör, så nu får de hålla på bäst de vill! Vi har fått förnyad kraft att älska vidare och bygga relationer till barnen!
I morse uttalade sig Ola till mig: Hella, jag tycker mest om dig i hela världen! Jag kommer att bära med mig de orden i mitt hjärta länge och den dagen han kan känna så för maken också kommer jag att jubla för då har vi nått fram med budskapet:att kärlek blir bara större ju fler man är som delar det! Att det är alldeles OK att flera uppsättningar föräldrar och att det kan vara en rikedom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Det ni gör är värt så mycket och socialtjänsten är ofta en ursel arbetsgivare. Det stör mig när jag läser att det inte är självklart att ni får handledning. Som familjehem bör man få regelbunden handledning minst var fjärde vecka.
Man behöver tala om vad man möter då det är komplicerade händelser och ibland svårtolkade känslor. Och socialtjänsten skall ge sina familjehem handledning regelbundet då det är enda sättet att garantera att barn som placeras i familjehem får det stöd de förtjänar och har rätt till.
Du har all rätt till att vara besviken. Samtidigt är det underbart att höra hur ni sakta får barnen att lita på er och känna trygghet.
Skicka en kommentar