November är redan här

och nu har jag fått min operationstid, precis lagom så att jag hinner komma hem till jul. Äntligen kommer mitt stora magbråck att opereras bort!

Jag och Ola har hittat vår rytm och han blir alltmer trygg, även om mor och far i fjärran fortfarande är de som dominerar hans tillvaro.Oscar han bara bor här i vår familj, trivs bra men är bara här kroppsligen, själen finns där borta i fjärran. Ständigt undrande vad mor och far har för sig, hur de mår och vad de gör.

Jag börjar alltmer oroa mig för hur det ska gå och bli för honom. Vi ska försöka få handledning i hur vi ska uppföra oss i denna situation. Oscar har i alla fall fått plats i en grupp för barn med missbrukande föräldrar, där han kommer att få samtalsstöd och träffa andra som lever under samma premisser, delvis, som han har gjort.

Jag har så sakteliga kommit igång med att ta tag i vikten igen:-) och försöker nu att skärpa till mig vad gäller ätandet, men visst får jag återfall:-)Träningen är numera regelbunden och strukturerad. Jag har börjat med afrikansk powerdance och det är helt underbart; kul, svettigt och ger träningsvärk i höfter och lår, men det är roligt.Jag ler bara vid tanken på det även om dagen efter innebär värktabletter för att kunna röra sig. Får ni chansen att prova på, gör det, sedan är ni fast:-)

Jag har börjat att hitta nya vänner och återknutit gamla bekantskaper, men jag saknar fortfarande mina gamla vänner i Östersund. Småförkylningar avlöser varandra här men eftersom det är snuva går det att leva med:-)

Byggsamrådsmöte idag, samt ett löfte om att få bygglovet i handen idag gör att livet känns som en dans på rosor! Nu håller tidsplanen! 1 april 2010 flyttar vi in i vårt nya hus och det känns helt fantastiskt!