fredag 27 juni 2008

Sommarlov som vi väntat på

Brosters har skrivit ett antal låtar som de repar varje dag och numera är de utökade med två vänner som hjälper till att skråla:-)) Jag skyndar mig ut på morgnarna för att slippa (o)ljudet och vaknar alldeles för tidigt för att det skall vara hälsosamt i det långa loppet.Annars jobbar jag i trädgården,när jag går där med gräsklipparen, känns det som en oändlig gräsmatta,men jag har både hörlurar och får frisk luft och motion.Att klippa gräsmattan tar cirka 1o timmar och jag delar upp det på två dagar.Ett sätt att slippa Brosters skrål:-))

I landen spirar det och vi har avnjutit rabarberpaj ett antal gånger samt krusbärskräm och sylt till plättarna.Jordgubbar och smultron är andra saker som vi kan skörda just nu och avnjuta vid frukost.Annars har jag mest skördat allehanda slag av örter som jag torkat och förberett inför kommande vinter.Mycket fryser jag in också nerhackat och blandat för att snabbt kunna slänga in i en god tomatsås eller i en gryta.

Vi solar och badar, och njuter av sommaren även om jag fortfarande känner mig som en konvalescent. I höst skall jag börja att arbeta kontinuerligt i barngrupp, men på ett smärre procenttal ,som resurs till ett barn.Känns roligt att börja igen och att få vara med i en barngrupp varje dag, men jag kommer nog att sakna den frihet jag har nu.

I höst kommer jag också att studera på Afrikalinjen och det skall bli spännade att läsa Afrikas historia,swahili och en massa andra afrikarelaterade ämnen.Det känns lite som en nytändning att börja plugga igen, även om det är på distans.

Vi har fått all tänkbar information från Barnens Vänner om adoption från Kenya och enligt dem får man räkna med 8 månaders vistelse i Kenya och i vissa fall har det tagit upp till ett år,för familjer som varit där.Nu känns det ännu mer tveksamt att göra ytterligare en adoption och även om jag förut kunde uppbåda entusiasm inför tanken att vara borta 6 månader, känns det tveksamt och obekvämt med ett helt år.Jag tror att vi är glada över, att vi ändå bestämt oss för att lägga ner adoptionsplanerna.Sorg har jag fortfarande över barnet som inte kommer,men tanken känns ändå helt OK.

Inga kommentarer: