onsdag 9 juli 2008

Njuter sommar

Vilken fantastisk sommar vi kan njuta av.

Igår tog jag och skördade spenat och gjorde en god lasagne, med spenatostsås och en sås bestående av rödalinser och tomat.Det är så fantastiskt att kunna gå ut i trädgården och skörda det man behöver för att tillreda mat,allt från örter till grönsaker.Tomaterna har börjat att rodna men det dröjer nog ett tag till innan de är ätklara,älskar solvarma röda tomater.

Ungarna och jag njuter av vår tillvaro, men Frans har flyttat in i pappas säng,Nora lindar in sig i pappas täcke och Bella har tagit pappas kudde till sin säng,för att förnimma hans närvaro,trots hans frånvaro i vårt vardagsliv.När han kommer på fredag eftermiddag är det fest:-))Då har vi städat huset,lagat god mat och njuter av att vi har en helg framför oss tillsammans.Snart går dock maken på semester och men först skall vi åka hem en sväng och fira vår Jossan.

Just nu är inte tillvaron större än badplatsen,cykelturer ner till byn,trädgården och grannarna.Det är skönt att allt är som vanligt igen, för vi har haft en intensiv vecka innan den här,med besök från Afrika. De har bott hos oss och vi har kommunicerat via tyska och engelska i en veckas tid. De har två barn,en flicka på 17 och en pojke på 12 år och barnen har trivts bra ihop. Jossan var här en sväng ,till glädje för den 17-åriga flickan,för annars är det arbete som gäller i sommar och sedan åker hon 4 veckor till Malta på språkkurs i engelska.

Att tälta, bada i sjö och att kunna ströva fritt i skog och mark blev de fascinerade av, och barnen älskade verkligen att bada, trots att det någon dag inte var mer än 18 grader i vattnet.Det har surrats långt in på nätterna och jag och mamman har pratat mycket och länge om kvinnors situation i världen.Efter en veckas intensiv samvaro är det dock skönt att boa hemma utan krav på att göra ett endaste dugg. Vi slötittar på TV, barnen leker med grannbarnen och med varandra,de tovar till årets sommarutställning som de skall ha i vårt partytält och gör just ingenting.

Jag har ägnat en del tid åt att träna trimorientering och löpning och just nu tränar vi inför Triathlon, som skall äga rum i vår sommarby, om två veckor drygt. Det innebär att cykla upp och ner för våra branta, långa backar och känna mjölksyra i benmusklerna,att simma över viken i sjön och att springa på de gamla gräsvägarna som användes innan det blev ny byaväg med asfalt.

Jag och maken ältar fortfarande om vi ska eller inte ska skicka handlingar, för ytterligare en adoption,olika alternativ finns numera.Men när livet är så här bra och man kan njuta av det varför riskera något då?Jag skall dessutom studera i höst på distans och läsa Afrikalinjen och lära mig swahili och i det ingår ett längre projektarbete på plats i Kenya eller Tanzania.Då ryms inte ett barn till i planerna.

Jag skulle önska att någon kunde bestämma hur vi skall göra,att det bara blev eller inte blev, fler barn som i en biologisk graviditet.Nu måste vi ju själva aktivt bestämma oss för hur det skall bli.Det är en process som vi är inne i!

Jag är i alla fall väldigt nöjd med vår nya miljöbil och att fylla tanken känns löjligt billigt,den drar nästan ingen soppa alls.Eftersom vi numera har en bil för fem borde tanken vara att det är stopp med fler barn! Ett accepterande av att vi har en vuxen dotter och att de barn som vi lever med nu är de som det skall vara.Men sorgen finns ändå kvar och längtan efter en liten till.....varför kan jag inte nöja mig med de jag har.Jag blir ju inte mer mamma för att de blir fler!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du och din man har plats för en till i era hjärtan, oavsett tvivel. Jag känner så starkt att ni kommer att skicka handlingarna.
Du berättar om swahili, Afrika och annat vilket är en föraning om vad som komma skall.....

Anonym sa...

Mannerheins barnskyddsförbunds generalsekreterare Miriam Kalland http://www.mll.fi/pa_svenska/
har sagt i en intervju en gång att hon hade önskat sej ett barn till. Men att det samtidigt är bra för de barnen hon redan har att känna att de är så ljuvliga att hon velat ha fler... :)

Men jag skulle bara säja att det är fint om ni kan komma fram till ett beslut tillsammans med din man. Jag känner mej ledsen över att vi med min tycker olika om saken och att det inte riktigt ens blir plats för diskussion. :(