Nu har vi granskat och godkänt den nya hemutredningen

som skall upp i nämnden i augusti. Det kändes konstigt att läsa, för den här hemutredningen är kortare än den förra och mycket positivare i tonen.Det är dessutom ett antal färre personer som är referenser. Det kommer med andra ord att bli billigare att översätta den om det skulle bli aktuellt. Vi undrar vad som hänt?? Vi är ju fortfarande samma familj och samma människor.

Annars har vi varit hem en sväng och firat vår Jossan på hennes födelsedag och haft kalas därhemma för släkt och vänner.Hon sommarjobbar och kunde inte komma ner, annars brukar vi fira hennes födelsedag i sommarstugan med nyskördade jordgubbar på tårtan och med grillad mat. Det brukar vara den tid som vi umgås med makens släkt som en rolig sammankomst på sommaren.Det har verkligen blivit annorlunda sedan hon flyttade hemifrån och blivit tvungen att försörja sig själv.

Hon har med andra ord blivit vuxen och det känns konstigt att förstå det som mamma.Att släppa henne fri att klara sig själv och veta att hon gör det. Helst av allt vill jag bara minnas flickan med sköna lockar och en stor tandglugg som väntade på oss på barnhemmet.Helst stoppa tillbaks henne i hemmets trygga vrå och njuta av henne varje dag....det är svårt att släppa greppet när man längtat så mycket efter en människa.Hon som blev vår räddning ur barnlöshetsträskets eviga mörker.Hon som fyllde vårt liv med skratt igen och ljus och som önskade sig syskon:-)

Hon är mina ögons ljus och mitt hjärtats stora glädje och jag älskar henne villkorslöst.Samtidigt som jag saknar henne i mitt dagliga liv och får nöja mig med korta sms och telefonsamtal när hon har tid.Det som är fullständigt normalt för en ung dam som flyttat hemifrån,men vi har varit bortskämda med en stor närvaro från hennes sida och långa samtal om ditt och datt.Nu väntar vi bara på att hon skall hitta en partner också,men egoistiska som vi är, önskar vi det långt fram i tiden,för då kommer hon att ha ännu mindre tid med oss än hon har nu:-)