Vi ska nog gå vidare,trots allt

Vi har fått erbjudande om två olika asiatiska länder och det känns lite roligt:-) Vi har inga barn sedan tidigare med asiatiskt ursprung,vilket vi nu funderar på. Vi kommer att ha tre olika länder i vår familj och bara det är lite spännande. Era uppmuntrande tillrop har bidragit till att vi verkligen funderat på att gå vidare. Vad gör väl silver i håret, nu kanske man äntligen blir en bra förälder som gör rätt saker??? Om man fått öva på fyra innan borde väl chansen att lyckas den femte gången vara lite större?

Men enligt adoptionsmaffian är vi ju bara för mycket och för många,och har gjort alla möjliga fel under barnens uppväxt och trots det har vi trevliga ungar:-)) De är både kreativa och uppfinningsrika,men de är lika snälla som sin far.Jag var ökänd under min uppväxt för alla bus som jag gjorde tillsammans med min yngsta morbror:-)) och det gör inte mina barn................men jag var ju ett sk biologiskt barn och då räknas det ju inte.Det är något sympatiskt eller osympatiskt släktdrag som man ärvt,annat är det ju med mina ungar, om de är busiga eller bråkiga, då beror det ju på adoptionen, inte på fostran eller genetiska släktdrag:-))

Ikväll har vi firat beslutet att gå vidare med adoption,kanske är det min farmors död som fått mig att bestämma mig att gå vidare.Hon frågade inte om lov utan gjorde som hon kände var rätt.Men det beror det faktiskt också på alla vänliga kommentarer om att det inte spelar någon roll att man är 40+ och har silver i håret:-))Mellan mig och min äldsta dotter är det drygt 23 år, en ung mamma med andra ord, till min son är det 34 år i ålderskillnad och det känns lagom, till det okända barnet blir jag en överårig mamma men det kanske kompenseras av högre kompetens, har ju haft några att öva på innan:-)

Vi har ju också många famnar och mycket kärlek till det nya barnet att erbjuda och syskon som kan ta vid om våra krafter inte orkar:-)) Vi har ju vår klippa Jossan som kommer att vara som en extramamma och tre andra syskon som kan leka och ge kärlek. Vårt liv behöver inte få så stor förändring trots allt:-))

Men ikväll har vi avnjutit en god grillad middag, med skördefröjder från trädgården och ekologiskt kött och skålat för det framtida barnet. Det glädjer mig att min vånda är slut och att barnaskaran blir komplett som vi tänkte oss, när vi drömde om en gemensam framtid för 25 år sedan. Just idag firar vi 25 år som par och det klickar fortfarande. Kärleken är stark och levande och inte blir det sämre av att han är fyrbarnspappa:-))