Kul kväll men jobbig dag

Idag har jag haft en tuff dag, uppe med tuppen och sedan mycket jobb. Mycket administrativt arbete med mitt företag också, förutom arbetet i barngruppen. Sedan var jag och en mycket god vän ute på thailändsk restaurang och åt en underbar middag och pratade tills de stängde och de ville att vi skulle betala notan. Vad jag har skrattat gott ikväll och vad skönt att få sitta ner och prata ostört.

Berättade om vårt nya äventyr och vägen fram till beslutet och jisses vad vi skrattade åt det. Mest skrattade vi åt detta med vår nya bil, att i den ryms bara 5 personer.Numera kan jag också se komiken i det hela, först bestämma sig att lägga ner barnprojektet och sedan starta upp det igen.Nu måste vi återigen skaffa oss en buss om vi skall kunna transportera hela familjen.

Jag kan nästan inte läsa på FL (www.familjeliv.se) längre och saknar ett vettigt forum.Jag kan inte förstå att inte någon av adoptionsorganisationerna startar upp ett öppet forum utan inloggning där människor kan diskutera adoption ur olika perspektiv.Den organisationen skulle nog få fler medlemmar då........

Varför har jag svårt med FL?

Ibland upplever jag det som lågt i tak och att människor ofta är någon slags tyckare som ger sin uppfattning: om hur det skall vara,hur man gör rätt vad gäller adoption,hemutredning,val av organisation,barnuppfostran förskola,skola.

Men ingen familj är ju den andra lik och vi vuxna har ju alla olika bagage med sig vad gäller dessa ämnen.Det är också lätt att missförstå varandra i det skrivna ordet och då utbryter en diskussion om det istället för att se tillbaks på trådstartarens fråga.

Ändå måste jag kolla in den sidan varje dag:-)))) Kolla om någon fått bb, vilka frågor ställs,kort sagt jag är adoptionssideläsningsberoende.Mitt surfande börjar på de olika organisationernas hemsidor, speciellt på de barn som söker föräldrar,finns det något barn för oss idag?

Skäms lite när jag hastigt klickar vidare och tänker att nej den passar nog inte in i min familj,nej det var nog för svårt,nej det var ett handikapp som inte passar in i vårt nuvarande liv och så är listan med barn slut idag också............

Då brukar jag tänka på att vi väntar lite till....att snart kanske vi hittar vårt barn eller så kommer det ett barnbesked. Skäms lite och undrar vilka de andra är som inte heller tackar ja till dessa barn?