måndag 11 augusti 2008

Vi har släppt Afrika och släppt in asien

Har försökt att surfa och leta information om vårt nya land Vietnam. Har ni tips på bra bloggar,resedagböcker eller hemsidor är ni varmt välkomna med tips om det.

Att få ett nytt vigselbevis var inte det lättaste och nu har vi gett upp efter otaliga samtal till olika instanser inom kyrkan. Vi gifte oss för 19,5 år sedan och då finns inga papper kvar i församlingen och prästen som vigde oss är avliden. Vi försökte att bevisa vigseln genom utdrag ur äktenskapsboken och personbevis, men de kunde inte utfärda ett nytt vigselbevis för det gjorde man inte.Vigselbevis är ingen laglig handling mer än ett minne av bröllopet.

Nu har vi kommit på två ställen till att leta på när vi kommer hem och förhoppningsvis kanske det finns där i vår gamla bröllopspärm eller i bankfacket.Det är mycket frustration just nu över att vara bortrest från hemmet,men det är skördetid så jag kan inte resa hem igen och kolla.Får ge mig till tåls tills på lördag när vi åker hem.

På måndag börjar jag på ett nygammalt jobb och det skall bli spännande.Jag skall jobba i barngrupp och nu är det länge sedan jag gjorde det,har ju varit egen företagare i flera år nu.Samtidigt behöver jag veta hur dagens föräldrar känner och upplever sin tillvaro och hur barn idag har det, för snart har jag tappat den verklighets förankringen. Jag skall dock inte jobba så mycket utan vara resurs för ett barn med diabetes,vilket betyder att jag kan kombinera det med mitt företagande.

Nu undrar jag dock lite hur det ska bli, för när jag lovade det var det inte aktuellt med adoption längre och lite jobbigt känns det att berätta det för kollegorna.Sedan tänker jag på det lilla barnet som kanske får byta vuxen under läsåret vilket inte är bra, utan jag vill ge kontinuitet. Nu vet vi ju inte hur länge vi får vänta och hur lång tid det tar i verkligheten,men ett år kanske inte är en osann gissning även om det just nu verkar gå snabbare.Då är det inga bekymmer med ansvaret för barnet för jag har lovat att jobba detta läsår och skall man tro sannolikheten behöver jag inte oroa mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det kommer att bli så himla bra i er familj , oavsett varifrån barnet kommer.Fast det var ju trevligt att du själv skrev vilket land det blev.
Ni verkar vara en öppenhjärtad familj och hanterar saker på ungefär liknande vis som vi gör. Ni besitter mycket klokskap.
Jobbar också med barn och dom ger så mycket tillbaka bara man själv visar dom respekt, även om dom är små.
Läste på FL om ditt sätt att hantera mobbing på ett barnkalas och jag smålog och tänkte; det kunde ha varit jag som skrev....

MammaHella sa...

Tack för de fina orden!

När man arbetar med barn och lever med barn, tycker man ju att det är det mest naturliga i världen.Till mig ger de energi och livsglädje och jag fascineras ständigt av deras klokskap och förmåga att hantera olika livssituationer.

Jag tror också att det blir bra med Vietnam, min mor är mycket lycklig för att det blir Vietnam och ser fram emot att resa dit.Hon arbetade en gång i tiden med de vietnamesiska båtflyktingarna som kom till Sverige och har drömt om att resa dit länge,men inte kommit sig för att göra det.Hon pratar en hel del vietnamesiska:-))

Det känns kul att vänta på att få klart akten och snart kan vi vänta barn på riktigt och veta att vilken dag som helst kan de ringa.

Vi har ju en öppenhet för barn med särskilda rättigheter och det står i vår utredning att vi är lämpliga för det så vem vet om det går fort,drömma får man ju i alla fall:-))det skulle kännas skönt om det blev så efter alla motigheter.