Helg igen

och det är just nu jag har börjat förstå hur snärjigt det kan vara, att få ihop livet under veckorna, när man arbetar hela veckor. I och för sig var ju tanken att jag skulle arbeta 50% när jag började på min arbetsplats ,men på grund av olika faktorer hos min arbetsgivare har det blivit mycket mer, i princip 110%. Jag hinner knappt planera inför framtiden och än mindre för flytten som vi skall göra.Jag skulle behöva dra i trådar gällande mitt egna företag inför flytten, men som det är nu hinns det inte med.Nåväl det blir nog bra ändå, för nu är det inte många veckor kvar.Jag kan behöva en paus ett tag...

Jag skulle ju inte ha ansvar för en barngrupp heller, men det har jag,utan jag skulle ha varit huvudansvarig för ett resursbarn,vilket det inte blev.Hon som jag skulle arbeta med har inte visat sig på arbetet den sista månaden, på grund av olika skäl, som sjukdom, ledighet, sjukdom,ledighet,sjukdom......Ibland blir jag förvånad över den arbetsmoral hon har och vilka krav hon ställer på oss andra, som ständigt får täcka upp för henne.Det jag tycker är skönt och vilket nog merparten gör som arbetar där, är att stämningen blir helt annorlunda när hon är borta.Vilket gör att vi ändå gärna täcker upp med glädje och accepterar alla hennes eskapader,för att slippa den infekterade stämningen. Jag tror att hon är på väg bort från arbetsplatsen men säker kan man ju inte vara.För de andras skulle hoppas jag att det är så...eller att någon tar ansvar för den uppkomna situationen.

Jag är glad över att min tid där börjar att rinna ut, för även om jag älskar arbetet med barnen, tar det på krafterna att vara där. Jag har haft svårt att hinna med mig själv.Maken har fått dra det tyngsta lasset vad gäller hem,hushåll och barn. Äktenskapet var det länge sedan vi kunde vårda, för när jag är hemma, är min make på arbetet och sköter sin del av deras omorganisation.Det är tur att Jossan finns och kan vara schysst storasyster. :-)

Jag vet i alla fall att jag skall passa mig, för att binda upp mig på detta sätt, utan vill ha ett annat liv efter jul. Jag passar bättre som egen företagare än som anställd. Jag har hellre lite pengar i kassan och stor frihet att leva mitt liv, där jag ryms som individ, där vår stora brokiga familj finns med och där tid för att vårda äktenskapet finns med. Jag hade glömt min läxa och det har varit en nyttig erfarenhet att ta med.När jag har mitt egna företag kan jag arbeta 220% vissa perioder, men kan alltid boka in en paus eller anpassa det efter viktiga saker i vardagen.Nu är jag bunden till tider och schema,utan pauser och då rullar allt verkligen på i sin egen fart.

Jag kan arbeta från klockan 7.00-11.00 i mitt företag,sedan tar jag paus mitt på dagen,tränar eller går en promenad,tar emot ungarna när de kommer från skolan och lagar middag. Sedan sticker jag och jobbar igen vid kl.17.30- 21.30 exempelvis och då har jag upplevt en massa saker tillsammans med mina barn en stund där på dagen.På kvällarna har de olika aktiviteter numera och har inte tid med sina föräldrar på samma sätt. Tidigare när barnen gick på dagis var det skönt för då kunde jag hämta hem dem tidigt och vara med dem.Maken lämnade dem till 9.00 och jag hämtade dem vid 14-tiden och då gick vi hem och åt mellanmål tillsammans.Då kunde jag åka och jobba igen eller jobba hemifrån när de lagt sig, vilket var skönt.

Det som är nackdelen är att man måste själv hitta sina arbetsuppgifter,komma på egna idéer och förverkliga dem, det finns ingen arbetsgivare som gör det.Man måste ta ansvar för att dra in pengar och med ett sådant tjänsteföretag som jag har, blir det både toppar och dalar.Nåväl nu har jag gnällt klart...och ska ut och träna en stund innan jag skall vara "körförälder" och laga mat under skivinspelningen som flickorna skall göra idag tillsammans med sin kör Snowstars.

Vi har skrivit under flyttofferten, valt skola till barnen och nu håller vi på att ta avsked till de olika verksamheter som vi är aktiva inom.Det känns konstigt att efter så många lyckliga år här, flytta härifrån.Det är här vi har fått våra barn,det är här vi levt, sedan vi blev klara med våra utbildningar på Universitetet och det har haft stor betydelse för oss. 16 år på samma ort och nu skall vi flytta härifrån.Lite ofrivilligt men ändå med tillförsikt eftersom det nya bostället erbjuder andra fördelar.