skulle vi kunna ha, men hemma hos oss stormar det, känslor luftas och jag är explosiv mest hela tiden. Vanartig mamma ger vanartiga barn:-)) Jag dricker och kissar kopiöst just nu för att inte avrätta ungarna och ändå upplever jag att reptilhjärnan är den som dominerar mest just nu:-))
Flickorna kom hem från lägret i söndags och fortfarande igår snubblade jag över deras ouppackade väskor i vår hall i sommarstugan. Själva ligger de bekvämt tillbakalutade i sina sängar, med neddragna gardiner och uppburen TV samt DVD och tittar på Titanic och kan inte förstå varför jag blir arg??? Vadå väskor? Vadå disk på rummet, de har ju bara ätit frukost och det är ju sommarlov? Men nu är det ju snart dags för middag?
Jag bara skrek rakt ut när jag fick syn på en luden tallrik under Bellas säng:-)) Det är nackdelen med att ha mycket porslin, som vi har i stugan, eftersom min svärmor hade två hem som blivit ett hem här i stugan.Man märker inte att det saknas porslin förrän efter väldigt lång tid.
Frans har köpt ett litet PSP-spel som han just nu är beroende av, vi fick beslagta det igår, efter att ha träffat en urvakad, ointresserad, otrevlig,sur, gnällig ung man som inte sovit på flera nätter. Han har spelat sig igenom nätterna och tål inte höga ljud, att andra tittar på honom eller att vi pratar i normal samtalston vid matbordet. Helst vill han sova bort dagarna eftersom han har huvudvärk till följd av sömnbrist.Igår fick maken nog och tog det i beslag.
Jag har en räddningsplanka, det är att dra på sig de svarat tightsen, ta fram den grå träningströjan och knyta motionsskorna och sedan härligt befriande från krav från alla andra människor löpa min timme.En total utrensning av hjärnan, påfyllnad av glädje-endorfiner och ny kraft att leva i vardagen och ta hand om den nya situation som uppstått i familjen.
Igår gick jag och la mig tidigt efter en skön löptur och ett kvällsbad för att inte avrätta ungarna idag också! Tur att det finns nya dagar, varje dag, och en ny chans till att göra annorlunda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Tänk att de små söta barnen som bara tyckte som mamma och pappa, "plötsligt" är helt orimliga i sina tyckanden....känner igen en del, bl a bli arg bara man tittar på en, och så har vi haft varianten "att vi är väldigt högljuda" från någon som låter mkt! Man blir lätt vansining fast ibland kan man inte låta bli att le för att det blir så absurt att det blir humor i det.....:-) Men som du säger det kommer andra dagar. Jag tänker att det är en mognadsprocess som är på gång....i slutändand står ens söta lilla barn där, nu stor och söt! och trevlig! Molly
Skicka en kommentar