onsdag 9 december 2009

Tacksamhet för livet

Idag översköljdes jag av tacksamhet och massor av lyckokänslor. När jag låg här för mig själv och funderade på livet, uppfylldes jag av dessa lyckokänslor man kan få ibland. Jag är glad att jag är mitt i livet, att min familj är stor och kärleksfull och att jag får uppleva det. Jag hade ju lika gärna kunnat vara utan och vandrat där som ofrivilligt barnlös i det eviga träsket av sorg och längtan!

Min underbara make som finns där troget år efter år och fyller mig med livskraft och kärlek. Han med sitt glada smittsamma skratt, sina upptåg och sin förmåga att få andra att känna sig uppskattade. Lång,ståtlig, vacker och alldeles underbar, med sin varma öppna famn och fortfarande förstår jag inte hur det gick till när han blev min? Hjärtat dunkar hårt av förälskelse och den kärlek jag känner för honom, mina ögons ljus och mitt hjärtas glädje.

Jossan som står på egna ben stadigt förankrad av livet, i början av sin vuxenhet och hon klarar sig så bra. Min stolthet och kärlek över henne känner inga gränser. När hon ringer ett samtal och för att hon fortfarande vänder sig till mig med förtroenden uppfylls jag av tacksamhet att jag får dela just hennes liv. Tänk det kändes så nyss vi blev mor och dotter, som hon la huvudet på min axel för första gången och jag blev så innerligt hoppfull och tacksam att det var just hon som var utsedd till att bli min äldsta dotter.

Bella som mött så många svårigheter i sitt liv och över vunnit dem alla. Bella som idag ringde och berättade om skoldagen och allt hon gjort och avslutar med de bästa ord jag vet från henne:- Jag älskar dej, mamma. Det har varit så lång sträcka att komma hit och att känna samma reservationslösa kärlek för oss bägge två som vi gör och upplever nu. Nu när hon trots allt är tonåring och börjat sin befrielse är hon mild som en smeksam sommarvind. En lisa för själen med sin livsglädje och sin förmåga att numera uttrycka kärlek och samhörighet. Tacksamhet känner jag gentemot de människor vi mött på vägen som hjälpt oss på olika sätt att komma dit hän och för att hon nu älskar mej som sin mamma och att jag får älska henne som min dotter.

Nora den vilda och fria, med sin första långa mening i 2 års åldern med arg stämma, stamp i golvet och förmågan att spänna blicken i en: "- Mamma, du tycka du vill, ja tycka ja vill". Hennes mest använda mening i minst ett års tid och den fick mig att fullständigt smälta. Underbar i sitt självförtroende och nu en stridbar ung dam med omvärlds intresse och debattvilja och samtidigt stor förmåga till empati med andra människor.Jag älskar henne så innerligt och hon är så närvarande i allt hon gör.Jag undrar alltid vad det var för gudar som sände mig detta underbara barn? Hon som kan få mig rosenrasande, skrattandes,sjungandes och full av liv och kärleksfull? Hon som har sådan tillit?

Frans han måste vara en gudagåva. Han med sina ögon djupa som brunnar, sin Alfons Åberg inställning till livet och sin förmåga att ta livet som det är. Han som blir drabbad av livets orättvisor och tittar på en med tårfyllda ögon när han inte förstår varför någon är dum emot honom. Han som redan vid 6-års ålder förstod att för en del är det livsviktigt att vinna, och kunde bjuda andra på den vinsten utan att det påverkade hans självkänsla. Huvudsaken var att kompisen fortsatte att vara glad och ville leka. Han som bara kom och fullständigt intog mitt hjärta på två röda sekunder. Aldrig tidigare hade jag upplevt att anknytning kunde gå så fort och jag blev hans mamma i samma sekund jag fick omsluta honom i min famn.Nu som mamma till honom fylls jag av glädje och tacksamhet över det han lär mig. Att få hans uppriktiga kärlek!

Oscar som har börjat sin livsvandring i min familj så nyss och ändå vågar visa förtroende och kärlek. Vi som börjar komma varandra in på livet och som kommer att ha många år på oss att stångas emot varandra:-)Jag fylls med glädje och förundran över att jag har blivit utsedd att vara hans ledsagare i livet. Jag känner stolthet,glädje och kärlek över honom. Det sker under, varje dag!

Ola, jag bara älskar honom:-) Han och jag har hittat varandra och jag tar honom som en stor kärleksgåva från livet. Han fyller mig med skratt och glädje och många roliga upplevelser. Jag är så glad att jag får uppleva honom och hans storebror i mitt liv. Han som har så små anspråk på livet och som måste vara den snällaste ungen på jorden. Jag fylls med sorg när jag tänker på orsaken och fylls med hopp och glädje när han trotsar.

Alla dessa är min underbara fantastiska familj som jag får älska och känna samhörighet med. Vi som har det så himla bra och jag tror aldrig jag känt större lycka och tacksamhet än vad jag gör nu i livet.

2 kommentarer:

Helena fd.anonym sa...

God Jul önskar jag och hoppas att allt går bra.
Fina ord om er familj, och barn, och man skulle önska att fler barn fick känna sådan tillhörighet i livet.

Anonym sa...

Åh, så fint beskrivet! Jag satt här med tårar i ögonen och tänkte på min egen fina familj och vilket mirakel det är att just vi fått varandra. Jag hoppas att operationen idag gick bra och att du snart ska återhämta dig!

Kram från Ethi på FL