Dessa tänkvärda rader hittade jag på Familjeliv (FL)

i en blogg skrivna av Believe In Faith

En liten historia för eftertanke...
En välkänd talare startade ett av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp.
Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln?
Flera räckte upp handen.

Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.
Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen.
Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.
Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den" frågade han, och flera händer i salen åkte upp.

Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa.
Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den.
Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.
Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp.
Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde!

Du är speciell, glöm aldrig det!
Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar...

Rolig historia och lite till

En äldre dam gick förbi en lång kö i stan och blev fundersam och ville veta vad ungdomarna köade för. Det var en kö där gratis kondomer delades ut. Hon gick fram till kön och frågade en av de unga varför de stod i kö. En kille bestämmer sej för att driva med den äldre damen och svarar att man delar ut gratis godis. Damen tycker att det är ju bra och hon vill också få del av det, så hon ställer sig sist i kön. Efter en lång stund blir det hennes tur och kvinnan som delar ut kondomer till ungdomarna blir fundersam med tanke på damens ålder och säger lite skämtsamt till damen: -Jaha så du vill också ha sådana!! Damen tror att kvinnan syftar på att hon har löständer, varför hon svarar snabbt: Jo, jag kan ju fortfarande suga.

Behövde muntra upp mej för idag ringde de från barnhabiliteringen och meddelade att det blir en utredning.Inte oväntat men ändå en bekräftelse att det nog ändå är som vi trott med vår äslakde unge!Det skall starta med ett anonymt skolbesök.

Jag behövde få mej ett skratt idag

Jag har varit i konflikt med halva min värld idag.Vi är väl alla lite efter-VM-trötta och ingen av ungarna funkade idag (inte jag heller),utan det blev ideliga sammanstötningar dem och mej emellan.Eller skvaller får man göra si eller så... och nu när man skall arbeta hamnar fokus inte där utan på det som varit på morgonen.Till slut tar jag fram mitt hemliga botemedel:-) Jag letar efter roliga saker och kollade in en humortråd från sidanFamiljeliv med roliga klipp från Yuotube.Jag skrattade gott och genast kändes det lättare trots att jag varit en urusel mamma i morse.

Skidskytte-VM

Vilken fest vi alla får uppleva! Idag har vi varit och hejat på alla duktiga skidskyttar och oavsett svenska placeringar har vi alla som finns där på stadion fått en amssa roliga upplevelser med oss! Glädje,fest och helt otroliga atleter som presterar fantastiska resultat.När det inte går så bra för Sverige hejar vi såklart på Norge,vårt broderland i väster.Jämtland är ju nästan som Norge:-) och den del av Sverige som blev Sverige sist,innan var vi ju norrmän:-),kanske dags att bli norskt igen??

Vi har verkligen roligt på Skidskytte-VM och det ärolika kringaaktiviteter som finns, i form av olika kulturella evenemang och är man inte intresserad av skidskytte eller kultur finns ju partytältet och alla krogarna.Det finns alltså något för alla!!!!!!!

Töserna kämpar på med kören och det är intervjuer och annat som de fått vara med om samtidigt som det är övningar,busstransporter och olika säkerhetsattiraljer som tar tid och sedan framträdanden för tusentals människor.De väntar tålmodigt när det dröjer med dopingkontroller och intervjuer av de aktiva och de står och fryser på scenen.Vilka trevliga och härliga barn och vilka inspirerande körledare! Tänk att jag ,just jag, blev stolt mamma till två av dessa barn:-)

Gissa vad jag har gjort?? Naturligtvis har jag snörvlat mig igenom varenda prisutdelning och mitt mammahjärta har varit så stort och stolt att det knappast fått plats i kroppen!.Jag tänker på den långa resa vi alla gjort, för att förenas som familj och hur förunderligt att det är jag som är förälder till dem.Då blir jag ännu stoltare och gråter ännu mer.Fånigt ,javisst, men de är ju så efterlängtade och älskade och ger så mycket glädje och olika upplevelser!Jag delar med mig ett av dessa tillfällen när jag snyftat och hulkat:-)

Idag har det varit en sådan dag när

man behöver leta glädjeämen.Lite humor skadar ju aldrig och av en slump fann jag denna idag.Jag skrattade faktist gott,trots att det är synd om henne!

Nu hinner jag inte riktigt med

Jag är sjuk i influensa men sitter här framför datorn och häckar istället, huttrandes,invirad med filtar och sjalar.Mår inte bar kan jag lugnt säja,men vädret är fantatsiskt utanför solen lyser men det är storm .Stormen piskar grenar från björkarna utanför huset mot fönstret och man undrar om det blir tävlingar idag.Typiskt för det är idag kungen är här och mina barn har verkligen sett framemot att få en glimt av honom.:-)

Annars rullar det på,kören ger intervjuer till alla möjliga TV-kanaler men just nu orkar jag inte länka och trixa,annars hade jag gärna delat med mej för de är för söta. Men jag antar att jag överbelastar er precis som stolta mammor gör när de vill via upp sina telningar:-)Men jag är verkligen imponerad av körledarens sätt att få fram det bästa ur varje unge och få dem att samarbeta som en enhet.Hon måste vara en helt otrolig perdagog och sådana är jag imponerad av.

Vad tyckte världsmästaren?

http://www.op.se/parser.php?level1=166&level2=722&id=877747

Jag tycker att det är en fin komplimag till kören och till körledaren Marie Tängmark.

Idag hinner jag i alla fall jobba och det enda jag skall göra idag är att skjutsa tjejerna till en intervju som de skall genomföra med kören.Tysk Tv har slagit upp detta stort och stått innanför kravallstaketet för att filma dem under prisutdelningarna.Nu skall de intervjua körens medlemmar ikväll.Det är roligt att de får prova på det i lagom dos,för som det är nu känns det spännade för dem och de skulle öva lite extra på tyskan idag.:-)

Jag blir glad över att de får användning för sina språkkunskaper i tyska och att de vill prata,för det gör verkligen att de förstår nyttan av att vara flerspråkig.Nu skall jag återvända till det jag egentligen skulle göra,fixa material till en studiedag jag skall ha med ett arbetslag om trygga relationer.

Bråda tider och en massa kul

I vår lilla stad är det ett av Sveriges största evenemang som pågår och vi är stolta över det! Det finns något för oss alla som bor här, med vinterfestival,stor fest nere på torget som pågår i princip dygnet runt och olika kulturevenemang, i form av musikal och andra uppträdanden.

För vår del handlar VM om att vara på plats och heja fram svenskarna och kolla in kungen Ole-Einar Björndalen när han tar sig fram i skidspåren och på skjutbanan.I damernas lopp idag kan man bara beundra tyskan Andrea Henckel som tog guld igen.Pricksäker och snabb!Vi har hejat och ropat samt skramlat för alla dessa skickliga skidskyttar och njutit av stämningen och upplevelsen att få vara med.

Nu har vi skjutsat tjejerna till övning med kören och skall strax ge oss iväg för att lyssna på tyska och norska nationalsången . Vi är alltså stolta föräldrar, till två i VM-kören Snowstars som leds av Marie Tängmark.

Prisutdelning SkidskytteVM 9/2 Mer VM-kör

Det har varit en hektisk dag med att heja på alla skidskyttar i spåren och sedan få iväg tjejerna i tid för att träna nationalsånger och sedan hinna ner till Badhusparken. Gissa om vi är många stolta föräldrar i vår lilla stad!

Kvällens övning

Idag har det varit genrep inför det stora evenemanget i vår lilla stad. Nervöst,spända nerver och kalla fötter hos deltagare och förväntansfulla föräldrar.Om ni vill kan ni kolla på ett nummer i genrepet.Får jag lov att presentera världens yngstaVM-kör med barn i åldrarna 6-16 år som skall sjunga på invigning och alla medaljutdelningar samt avslutningen.

http://www.youtube.com/watch?v=epTt1-MiQ0k

En dag som varit annorlunda

Idag vandrade vi till habiliteringen och skulle träffa människor från Team 2 som de kallar sig.Vi skulle förbereda Bellas utredning som skall göras om henne och idag var vår uppgift att beskriva hennes styrkor och svårigheter.

Det är svårt att förstå, att vi kanske har ett barn som är ett diagnosbarn och att vi väntat länge med att söka hjälp.Barn som adopteras är det ju svårt att veta vad som är ditt och vad som är datt.För oss har det inte haft någon betydelse egentligen tidigare,men nu när skolkraven skärps och hon blir äldre märks ju svårigheterna tydligare.

De människor som vi träffade skulle dra hennes fall för sitt team om två veckor och sedan kommer vi att få tider när utredningen skall börja,för att det skall bli en utredning stod helt klart efter att vi beskrivit henne och hennes egenskaper.

Det är med sorg vi vandrade dessa steg idag, för jag tycker egentligen inte om att sätta etikett på barn, men för Bellas skull behöver vi idag få hjälp för att veta vilka krav som är rimliga för henne...Det betyder inte att hon är mindre älskad eller att vi stuckit huvudet i sanden vad gäller henne,vi har vetat länge att hon har svårigheter. Hittills har vi alltid lyckats avhjälpa dem men nu när kraven blir större känns det angeläget att veta vart vi skall sätta ribban.

Nu skall man ju ändå leva i nuet och njuta av livet,vilket jag tänker att göra.Idag har jag avnjutit goda semlor:-)

Nu vågar jag mig ut igen

Fortfarande kränkt och med en känsla av otrygghet skriver jag inlägg igen! Jag vill tacka er alla som varit ett stöd under denna svåra tid och jag har bestämt att publicera en del av de gamla inläggen så småningom.

Vi har valt att avvakta processen i Kenya eftersom det råder ett slags krigstillstånd.Jag är ganska harig vad gäller ungarna:-))Vi är alltså fortfarande långt från ett barn till men det blir nog bra när det väl blir.Blir det inget känns det som att vi överlever ändå och får släppa tanken på fler barn.Detta med att få avstå från bloggandet har varit vilsamt, liksom att inte surfa speciellt mycket, vilket gett tid till bokläsande.

Några böcker som jag läst är Alkemisten av Paolo Coelho, Och vet inte vart av Astrid Flemberg- Alcala, Mig äger ingen av Åsa Linderborg.Alkemisten är en favoritbok som jag läser om med jämna mellanrum och de andra två var intressanta människoporträtt.Rekommenderas varmt!

Annars är allt väl,arbetet tuffar på och jag har allt svårare att koncentrera mig på de uppdrag som droppar in för det börjar att bli vår! Solen lyser på den vita snön,ett stort evenemang närmar sig i stan och jag vill vara ute.Jag har nog tänkt att vara ledig under evenemanget men då maken inte kan det utan jobbar under det, blir jag nog rätt ensam i familjen.Förutom två av töserna som också är engagerade i evenemanget i egenskap av körmedlemmar.De skall på genrep i dag en av parkerna och på torsdag är det dags för genrep inför invigningen på arenan.

Sonen är lika yrvaken som jag över att våren håller på att återvända och har svårt att vara inne.Skyndsamt fikar han mellanmål och sticker till hockeyplanen där han spelar hockey med ett gäng grannkillar.Flickorna tränar stämsång och Jossan kämpar på med sin skola,just nu är det samhällskunskapen som det är kämpigt med ,samt att de skall börja att göra en minstudie i ett valfritt ämne som de skall fördjupa sig i under nästa termin.Valfritt för Jossan innebär kamp om vad hon skall välja;Aftonbladet eller Expressen.