Länge sedan

Vi har njutit semester och haft en trevlig tid tillsammans,nästan hela familjen.

Jossan var kvar hemma eftersom skolan kräver hennes närvaro hela tiden nu. Hon tar ju studenten till sommaren och går nu in i en annan livsfas. Numera markerar hon ständigt sedan egen vuxenhet, självständighet och samtidigt drabbas hon av livsångest. Vad ska jag göra av mitt liv nu, när jag får eget ansvar för det? Vad ska ske efter skolan? Kommer jag att hitta ett jobb? Kommer jag att hitta någon att starta en relation med?

Vi har långa telefonsamtal där jag ständigt försäkrar henne att det är normalt att uppleva det hon upplever just nu, att det hör till detta med att ta studenten, att känna på detta vis. Jag har dammat av mina gamla dagböcker för att kunna minnas hur det var att vara 20 år........

Nora, Frans och Bella anpassar sig bra till sin nuvarande tillvaro och trivs strålande i sin nya skola.Även om de nu varit lediga en tid från skolan för att kunna vara på semester verkar det fungera bra.

Frans har fått en ny hobby, att gå på disco på fredagarna. Med förundran följer storsyrrorna hans förehavanden inför fredagens disco: först dusch, hudolja så huden blir brun och blank, deodorant och sedan snyggar han till håret. Kläder väljs med omsorg, helst skjorta och kavaj med silvriga byxor:-) Det tar en lång stund att fixa till sig. Vad månde det bliva av honom ? Vi ler i smyg och glädjer oss åt att han gör det, för allt sådant har varit tabu i den pojkkrets han umgicks i förut. Det var knappt att han våga bekänna att han spelade gitarr och gillade musik.

Nora har organiserat upp tillvaron och trivs numera förträffligt när världen är organiserad och hon vet vad hon kan vänta sig. Denna vecka är hon bortrest till vår gamla hemstad och ska ta bussen hem själv tillsammans med en kompis på lördag.Hon är strålande glad och åker varje dag till sin gamla skola under täckmanteln att hon arbetar på sitt projektarbete som hon ska redovisa på sin nya skola. Hon ska redogöra för vad en Waldorfskola är och hur man lär sig i en sådan.Nora hon längtar hem till vår gamla hemstad och sörjer sin gamla tillvaro. När hon börjar på gymnasiet då ska hon minsann flytta tillbaks.........

Bella är hemma med mig och vi njuter friheten på tu man hand, vi kollar på filmer, har gått på Grekisk restaurang, besökt badhuset och relaxavdelningen, åkt skidor, gått långpromenad och imorgon ska vi åka skridskor tillsammans. Hon går även en kurs i att teckna och tycker att det är väldigt kul. Idag konstaterade hon att hon aldrig mer ville flytta tillbaks till vår gamla hemstad, för det fanns mer saker som intresserade henne här att göra. Hon tycker om den förändring som livet gett henne möjlighet till här och det är att utveckla sina konstnärliga intressen, samt det musikaliska. Dessutom planerar hon nu inför årskurs 7, hon ska troligtvis börja på en idrottsvariant, och ser framemot det. Att få åka skidor och orientera på skoltid är något hon längtar efter.

Det finns ormar i hennes paradis också.......som att man måste komma ihåg läxorna, plugga glosor när man helst vill läsa en bok istället. Att föräldrar vill att man noterar läxorna och gör dem:-) Annars har hon nu kommit till den ålder då hon gärna vilar ofta och mycket:-) Hon är ju så trött..................

Själv njuter jag ännu av frihetens behag, men visst börjar det kännas tråkigt emellanåt. Jag har försökt att organisera min tillvaro så att jag tränar och har min egentid när ungarna är i skolan. Jag jobbar samtidigt med mina planer på en förskola men det är inte det enklaste att hitta bra lokaler och fixa finansiering till det. Men det kommer nog när jag varit på alla inbokade möten som jag har framför mig och kan visa att min affärsplan är väl genomtänkt och att jag vet vad jag gör.

Maken jobbar nu ett par veckor till med veckopendling, men har fått ett kontor i grannstaden som han ska inviga i nästa vecka. Det blir både skönt och tråkigt när han blir hemma varje dag:-))Då blir det lätt att glömma att vardagen är livet här och nu och det blir väldigt mycket vardag.

Nu börjar allt sätta sig

och vi trivs! Vår nya stad har överraskat oss och till förvåning blir vi mer och mer glada över flytten hit.Ungarna trivs i sin nya skola, de börjar hitta vänner och aktiviteter som de vill göra. Jag har hittat aktiviteter som jag vill göra som simträning, ett bra och billigt gym, stickcafè och sedan njuter jag av friheten att få vara hemma. Det är så länge sedan jag hade tid att sy gardiner, att pyssla med olika hantverk, att läsa och träna, baka och laga god och näringsriktig mat utan att känna stress.

Jag har skaffat mig ett teaterabonnemang, en skara bekanta som jag träffar på relaxen när jag tränar eller simmar.Sedan njuter jag av att bara få vara mamma och ta hand om mina små, när de kommer hem fulla av entusiasm och vill berätta saker om vad som hänt i skolan.Eller finnas till hand när de vill ha hjälp med läxorna.Jag passar på för när projekt förskolan är sjösatt på allvar, lär det inte bli mycket tid över för något annat. Förskolan får bli mitt femte efterlängtade barn:-)

Jag njuter av att få längta efter maken och känna saknad när han åker.Det betyder att kärleken hålls vid liv och att man månar om det. Om drygt en vecka sticker vi på semester och ska göra en massa roligt.

En vecka till har gått

Nu har barnen börjat sin andra skolvecka och de gjorde det med glädje.De såg verkligen framemot att veckan skulle börja och vara ivriga att komma iväg.

Nora har redan hunnit skaffa sig en egen "bästa" kompis. Hon var på bio i söndags och kom hem nöjd och glad.

Bella, hon har fullt upp med att greppa allt det nya, men trevande söker hon sig ut i omvärlden. I söndags var hon besviken över att hon vaknade med en rejäl förkylning och inte kunde sticka iväg och träna fotboll med en tjej i hennes klass. Just nu är det jobbigt att inte vara som alla andra. Hon vill inte vara svenskafrikan, hon vill vara ett biologiskt barn till oss och det är jobbigt att ha en lillasyster som är vit, där klasskamrater ifrågasätter deras syskonskap.Hon vill inte vara nyinflyttad i klassen utan vi skulle ha flyttat hit för länge sedan tycker hon. När hon skulle börja 6-års istället:-)

Frans, han trivs som fisken i vattnet. Han känner sig inte udda längre med sina intressen:-). Han är så himla glad över att det är fler killar som gillar fotboll, orientering och skidåkning. Det har han inte varit bortskämd med. Han stannar gärna kvar på skolan tills systrarna slutar och åker gärna hem gemensamt med dem. Han spelar fotboll och leker med de som är kvar på fritids, men han vill inte gå på fritids, för du finns ju hemma mamma,var hans kommentar. Ännu har han inte vågat bjuda hem någon, men det kommer nog snart, han funderade härom dagen på vilka som han skulle fråga.

Annars har vi gäster som vanligt, min kära faster med make, som ville se hur vi har det. De är numera inkvarterade i gästrummet och ska så var i ett par dagar.Barnen lyser som solar eftersom de tycker att hon är den häftigaste faster man kan ha:-)Själv håller jag på att skriva på en projektplan, ska förhoppningsvis få igång en förskola till hösten, som är min företagsidé just nu. Kommunen är positiv,men har signalerat att det nog blir svårt att hitta en lokal så nu funderar jag på att kolla hur det ser ut i grannkommunen, samtidigt som jag letar lokal här.

Skolstart

Just nu är det många uppstarter i våra liv. Igår började barnen i skolan och de överlevde:-) Alla tre var nöjda och glada när de kom hem och hade fått ett fint bemötande. Nora hade självklart fixat sig en kompis, som kom hem till oss med sin mamma. Frans var strålande glad, många av pojkarna i klassen delade hans intressen, fotboll och orientering och han hade haft fullt upp och leka varje rast. I hans värld var det onödigt med lektioner.

Bella tyckte det var trevliga klasskamrater men var lite förvånad över att en del var "fjantiga". I hennes värld är man fjantig när man går med en liten handväska, sminkar sig och diskuterar killar. Hon tycker att världen är större än så fortfarande...........men det står nog inte på förrän hon också är där:-)) Hon var strålande glad över att kunna läsa franska istället för tyska som hon tragglat i 6 år nu.Några likasinnade hade hon i alla fall mött, min världs- och miljöförbättrare till dotter.

Vi fick också fylla i papper inför hösten då hon står inför möjligheten att gå i en profilskola, och hon har många talanger som hon kan söka på. Hon är duktig på att teckna och att måla, hon är musikalisk både vad gäller sång,spela instrument och spela i orkester, och hon är sportig och gillar orientering. Det hon önskade mest var att få gå orienteringsprofilen och valde det som nummer ett, sedan valde hon konstprofilen och i sista hand musikprofilen.Få se vad det i slutändan blir.

På kvällen var det simträning för alla tre, de tar olika simmärken,övar de fyra simsätten, simhopp och dykning samt livräddning där. Eftersom vi alla gillar att bada är det viktiga och nödvändiga kunskaper för dem.

Idag börjar körerna, spelningar, m.m. och blir för dem en nystart och för mig har ett annat liv börjat även om det just nu mest handlar om att lotsa barnen in i det nya. Maken har varit ledig för att kunna stötta sina barn, men gick mest hemma och var orolig, och undrade hur de klarade sig. Vi unnade oss lunch på stan på en "Dalaindisk" restaurang,med en god lunchbuffé och trevlig atmosfär.

Vardag igen

Maken är i Östersund och jag sitter här hemma och funderar. Ungarna äter frukost för de har fortfarande jullov och njuter av friheten de här sista dagarna.Samt att de fick order om att röja upp efter gårdagens slarv i diskmaskinen. De hade inte orkat diska upp kastruller och liknande efter en av måltiderna igår, varvid det tog upp hela maskinen och inte hade de satt på diskmaskinen heller.Hela köksbänken var full med disk, samt bunkar efter gårdags kvällens stora fest på popcorn och Harry Potter:-)Sedan fick ju inte frukostdisken plats i maskinen:-))

Jag har fulltecknat schema med matlagning och bakning tillsammans med barnen.Jag ska planera veckans måltider och nästa veckas måltider,samt förbereda det mesta till det och sedan måste jag ta en vända på stan till Apoteket och handla lite mat utifrån den gemensamma listan vi gjort.Sedan väntar träning och en simtur i badhuset och lite avkoppling i relaxen för min del.En härlig dag med andra ord och det känns så otroligt lyxigt att kunna bestämma över tiden igen.

Jag ska förresten till optikern,måste nog ha nya glasögon och linser,synen har visst förändrats.:-))Ålderstecken:-)Tur man kan fixa det i alla fall för just nu är det övermäktigt nästan att trä i en nål.

Gott Nytt År!

Ett alldeles förträffligt slut på året, vi har sovit länge och avnjutit en underbart,vidunderlig och hiskelig sparkutflykt idag, i trakterna runt vår sommarstuga. För oss är det ovant att kunna vara där och få uppleva alla backarna på ett nytt, roligt sätt. Samtidigt är det otroligt läskigt/hiskeligt för farten blir hög och backarna är långa och vi körde tåg vissa bitar. Oj, vad vi skrek då:-)

Sedan åkte vi till "farmor och farfars" grav, tände ljus och mindes dem i sin krafts dagar.Vi åkte sedan till min svåger och svägerska på gott fika och pratade och skrattade länge för att sedan fortsätta hem.

Väl hemma åkte vi till den stora matvaruaffären och gjorde inköp till kvällens nyårsmiddag. Bubbeldricka, lite snacks, färska räkor, hummer och sedan hem och tillredde middagen. För en gångs skull har vi inte huset fullt till nyår så vi lagade mat tillsammans, goda snittar med skaldjur,grekisk vintersallad, renfilè och potatisgratäng, samt chokladkaka med glasyr till efterrätt. Vi vuxna drack ett gott rödvin som passar excellent till renkött, Café från Sydafrika och barnen fick Champagnebrus från Mora Bryggeri.Hela kvällen gick åt att laga mat, äta mat och avnjuta efterrätten tillsammans med barnen och sedan avrundade vi det hela framför TV:n 23.15 och kollade in sändningen från Skansen.

Det har varit en av de bästa nyårsaftnar jag kan minnas, helt underbart när elden sprakar i kaminen och sitta familjen tillsammans och bara njuta lugnt.Kanske vi har för många gäster hemma hos oss och för ofta? Kanske vi borde njuta lugnet oftare?

Det var vårt gemensamma nyårslöfte att sköta om varandra hela året, så att vi trivs i varandras sällskap och har roligt tillsammans. Vi har ju ett annorlunda år framför oss när jag ska dra igång mitt företag på ny ort, maken som arbetspendlar veckovis och barnen som ska in i ny skola. Från att ha gått på en liten waldorfskola skall de de nu in på en storskalig kommunal skola. Bara en av årskurserna har fler elever än hela skolan de gick på...........Dock verkar det finnas en god gemenskap på skolan mellan föräldrarna, för den 2 januari ska vi träffa en av årskursernas föräldrar för jobb med en klassresa.

Jag ser framemot 2009 som blir ett år med många förändringar och i positiv riktning hoppas jag.Jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! Om jag får önska så hoppas jag att alla väntande får hem sina barn snarast möjligt och att alla väntande barn får en ny familj snart!

Jag är tacksam!

Jag fylls av tacksamhet över att mitt hus är fullt av människor, som tycker om att träffa mig och min familj,trots flyttröra. Jag fylls av glädje över att höra kusiner i olika åldrar fnissa med varandra. Att få varma hårda kramar från syskonbarnen och en chans att som vuxen träffas,fnissa och prata långa samtal om nätterna med syskon och svågrar.

Jag är så himla glad att vi vågade adoption som familjebildningssätt.
Vi fick våra underbara och fantastiska barn, som är en så stor del av vårt liv och som är så viktiga i vår släkts liv! Vad tomt och trist det annars skulle ha varit!

Alla ändlösa dagar som vi väntade,längtade och inte levde i livet, utan sörjde det som inte blev. Sedan kom hon, Jossan och fyllde livet med glädje,kärlek och sång. Helt plötsligt hade livet dofter och nyanser igen och efter ett tag var livet färgstarkt och inte bara grå-svart av sorg och oförlöst kärlek.

När Jossan sitter bredvid mig i soffan och vi fnissar tillsammans åt Mamma Mia-filmen, när vi sjunger tillsammans och jag hör min brorson sjunga med den klaraste rösten i världen och när min son belåtet sitter bredvid mig med Gameboyet och spelar, samtidigt som han lyssnar på körslaget.När Nora kramar mig,spexar lite och skämtar om mina tillkortakommanden i livet och när Bella skrattar ett skratt som kommer ifrån hjärtat behagligt lutat mot sin fars bröst. Kan livet vara bättre än så här? När kommer jag att uppfyllas av sådan lycka igen?

När jag ser mina föräldrar finnas där för oss och fylls jag med en ömhet för deras strävanden, inför att finnas och räcka till för oss alla.Barn,svärsöner,svärdöttrar och inte minst barnbarn. Jag funderar om jag kommer att orka på samma sätt eller är jag betydligt mer egoistisk? Mina föräldrar som lagat mat,förberett,handlat och som rest långt för att vara med oss denna jul, fast jag vet att de egentligen hade hoppats att vi skulle fira jul hos dem.

Min far som trots sin ålder borde vara pensionär, men som fortfarande är yrkesverksam, som somnar till en stund i soffan medan barnbarnen vanvördigt fnissar lite åt hans snarkningar.

Han som imorgon skall klättra och fälla ett träd som rasat till hälften och som rynkar pannan fundersamt, när han hör att det inte finns andra svarta barn på skolan där sonen skall gå. Hur går det då? Kommer han att möta rasism? Han som är lite skör och blyg?

Min mor som skall gå i pension snart och som ser fram emot en lång härlig vår hos mig. Hon skall finnas tillgänglig för mig och barnen när jag bygger upp företaget igen och letar nya uppdrag.

Jag fylls av tacksamhet över den support de fortfarande ger och glädje över de fina julklappar jag fått av dem. Min far som generöst delat med sig av sitt morsarv och mor som köpte precis det jag önskat mest!

Det är inte svårt att känna glädje och tacksamhet över det jag har nu, för det är väldigt bra och det gör mig lycklig.Det har funnits dagar när jag inte kunnat värdesätta mina föräldrar, när de inte förstod min och makens barnlängtan och när de inte förstod varför vi valde adoption som ett sätt att bilda familj på.De som fick sina barn utan att ens ha den önskningen från början, vi som bara blev till:-)

När de föreläste om allt tokigt som kunde hända, för att barnen var adopterade och när de tyckte att vi borde satsa på olika fertilitets behandlingar istället och vi valde adoption. Jag minns hur arg jag var och hur inskränkta jag upplevde dem....till och med att jag anklagade dem för att vara rasister och oförmögna till kärlek.Men så kom då Jossan till slut, en 6-åring med glugg i munnen och lockigt hår, och som blev allas favorit genom sitt sätt att vara.Hon som blev den förlösande och som gjorde att cirkeln kunde slutas. Den av barnbarnen som min mor starkast identifierar sig med och känner sig mest hemma med, som hon upplever är pålitligheten själv och mest lik henne.

Adoption idag är för dem kärlek och riktiga barnbarn, en dotter som fått den familj hon önskade och som gjort henne lycklig, vilket gör dem lyckliga. Alla farhågor bara försvann och ju fler barn det blivit desto stoltare och tryggare har de känt sig och ju mer kärlek har de kunnat ge.

Numera vet vi alla vad adoption är, det är när en familj skapas av kärlek och viljestyrka. När en familj bildas genom samhällets försorg och när vuxna med barnlängtan äntligen får svar på sin innersta önskan.När barn som behöver familj, får familj genom adoption och sedan en släkt som de kan älskas av och kan känna tillhörighet till."Blod är tjockare än vatten men kärlek är tjockare än blod" (Astrid Trotzig)